Lakfiske - Pimpel kontra ismete
Tänkte här gå in lite på mitt lakfiske genom åren och nämna lite fakta och annat smått och gott.
Det är säkert många som vet att jag fiskat lake, men nog knappt någon vet hur mycket. Med tanke på hur många pass jag lagt så är jag mycket besviken på toppvikterna, men tankar och funderingar kring det och annat kommer längre ned.
Gällande pimpel/ismete så har jag fiskat i vad jag på rak arm (det är troligt att jag missat/glömt något vatten i all hast) kommer på 9 vatten i Västerbotten och 15 vatten i Norrbotten och i många av de vattnen på ex antal olika ställen. Räknar också havet som ett enda ställe fastän jag fiskat där på flera helt olika ställen, detsamma gäller rinnande vatten, att oavsett var jag fiskat där i så räknar jag det som samma vatten.
Bottenmete har jag inte kört så mycket, ca 10 pass totalt (dragit lake i 3 olika vatten på bottenmete) största laken där 3 kg prick. Så resten av passen är pimpel ofta kombinerat med ismete, men mer om det längre ned.
Många små måste inte innebära ett dåligt vatten
Det jag lärt mig är att det inte måste vara svårast få störst i vattnen där man drar väldigt många väldigt små lakar. Är ju lätt hänt att man lägger ett par pass och drar extremt smått och då ger upp vattnet. I precis ett sådant vatten fick vi se den största dras upp. Det var jag och några gamla fiskepolare, Conny, Lars och Ulf som körde ett isfiskepass. Har lagt många pass där och bara fått och sett små. De flesta under kilot, faktiskt. Denna gång var några andra fiskare där och det blev lite livat. Vi gick dit och vi fick se en av vad jag även tycker än idag mäktigaste (kanske allra mäktigaste) fisk jag någonsin sett. Laken var extremt fet och vågen pendlade mellan 6,2-6,4 kg, en riktig drömfisk. Men ska tilläggas att den var felkrokad.
Skulle jag "måsta" ta en lake över 6 kg skulle det bli ett vatten, en över 4 kg något annat och en över 3 kg kanske ännu ett annat. Vill säga att där de största är behöver inte innebära att det är där de är störst chans till en regglake (gräns 4 kg)
Vad gäller antal lakar har jag hängt med bra, men vad gäller toppvikterna har jag varit offside. Kanske undantaget min största på 3780 g, som jag tog på en lakfisketävling i Aleån och blev tävlingens tyngsta fisk (minns jag rätt så fick jag någon lake till men har för mig att jag ändå fick nöja mig med en andra plats i totalvikt).
Ett fiskepass är jag ändå rätt nöjd med i och med att de 4 största lakarna vägde över 3 kg tagna inom ca 2 timmar, alla på pimpel och i samma hål. Detta var 1994. Smått komiskt att alla 4 låg inom 100 gram, från 3090 till 3190 gram. Men för lakar över 4 kg har jag varit offside. Gällande rättkrokade lakar så har fiskekompisar intill mig dragit lakar på 4775 och 4330 gram. Riktigt kul ändå att få se dem, men är som sagt besviken över mina toppvikter. Har fått rätt många på prick 3 eller precis över, men har varit svårt att komma mycket över 3 kg.
Men vi fiskade ju mycket och tog lakar över 3 kg i 6 eller 7 olika vatten.
Kort tid som fisket är riktigt hett och sexuellt upphetsade lakar
Är små marginaler. Ena dagen kan man fiska bom på en plats för att gången efter dra 20-30 lakar.
En intressant sak jag snabbt noterade var att leken skiljer sig rätt mycket i tid från vatten till vatten. Fastän inte vattnen ligger speciellt långt ifrån varandra så skiljer det ca 2 månader från det vatten de först leker i till de sist leker i. Fast i alla dessa vatten kan jag inte säga säkert att de leker just då, men att de försvinner från fiskeplatsen. Men i flera av dem vet jag av den orsaken att man kort sagt börjar få både olekta och utlekta för att sen bara få utlekta.
Väldigt många av isfiskepassen efter lake så fiskade jag 2-3 vatten per kväll. Någon timme i första, sedan vidare och testade ett annat vatten och ibland vidare för att nöta på i ett tredje. Fördelen var ju att man snabbare lärde sig när det var bra var. Egentligen tycker jag bara det är ca 10-14 dagar per vinter och vatten fisket känns riktigt hett (även om jag drog ett par över 3 kg annan tid) Men även den perioden kan det vara nästan dött ena dagen för att vara bra drag nästa. OBS! Då är det pimpel jag pratar om!
Ju närmare leken ju mer ökar risken för felkrokade lakar. Min bestämda teori är att de kort sagt bli väldigt sexuellt upphetsad av pirken eller jiggen och ska till att stryka sig mot den och ju närmare leken ju mer strykande. Men ibland kan de ändå inte låta bli agnet. Man lär sig med tiden att i de flesta fall känna skillnad på napp och på strykandet, vilket kan undvika många felkrokningar. Men ibland misstar man sig och kroken sitter då ofta på undersidan, ofta under hakan någonstans. En av mina bättre lakar hände det mig, men eftersom den ej satt i munnen så vägde jag den inte så noga, jag räknar den ju ändå inte.
Det närmaste jag kommit stort är tre riktigt tunga tappade. Ena har jag skrivit om förut (i artikeln "mitt ismetande genom åren") Där blev det dubbelt säkerhet i vetande att den verkligen var stor. Den gången hade jag med mig ekolod, det vanliga jag hade till båten, men där jag med modifieringar och ett motorcykel batteri även använde det på isen. Jag hade dragit rätt många lakar och alla hade sett lika stora ut på skärmen och de var också ungefär lika stora, ca 1,5-2 kg. Men plötsligt så kom ett riktigt WOW eko! Ruskigt mycket större eko än de andra, så spänningen ökade och nappet kom! Snabbt mothugg och en mycket tung fisk vältrade sig med upp, men precis under iskanten så gick den loss...
Är nu väldans många år sedan senaste lakpasset (2004 senast) men sista ca 2 åren kan jag då och då ha känt ett visst sug (ibland rätt stort) för att damma av lakspöna och göra något test igen.
Tittade precis i lite statistik. För länge sedan så gjorde jag diverse statistik över mitt fiskande. Gällande alla arter och metoder och diverse olika statistik. Snabbkollade nu och hade statistik från 1996 till 2004 om antal pass för olika arter, jag fiskade också en del lake andra halvan av 80-talet och fram till 1991, men framförallt 92-95 men inga av de åren hade jag med (men skulle jag idas bläddra igenom fiskedagböckerna och räknat så hade jag funnit det där)
Edit: Har nu i alla fall gått tillbaka i några fiskedagböcker så har kollat från 1992 och framåt.
Därmed har jag kollat upp följande år:
1992: 7 fiskedagar efter lake
1993: 22 fiskedagar efter lake
1994: 11 fiskedagar efter lake
1995: 14 fiskedagar efter lake
1996: 35 fiskedagar efter lake
1997: 42 fiskedagar efter lake
1998: 17 fiskedagar efter lake
1999: 11 fiskedagar efter lake
2000: 20 fiskedagar efter lake
2001: 20 fiskedagar efter lake
2002: Inget lakfiske
2003: 4 fiskedagar efter lake
2004: 5 fiskedagar efter lake
Nu kan jag ha missat något pass då jag vissa år inte kollade om jag lagt något lakpass i öppet vatten, så kan vara något pass fler.
Måste erkänna att det var fler fiskepass än jag trott. Och då är det som synes fiskedagar jag räknat. Väldigt många dar har jag som sagt fiskat i 2 eller 3 vatten samma dag. Så även om jag skulle kört några timmar i ett vatten, åkt hem och käkat och sedan kört flera timmar i ett eller två till så räknas det ändå bara som ett pass. T.ex. är det rätt många pass jag (ibland haft någon fiskekompis med mig) först fiskat i Luleå och sedan åkt och fiskat i Skellefteå, eller vice versa, men som sagt ändå bara räknat som ett pass. Så hade jag räknat annorlunda hade passen blivit enormt många fler. Lägger man på en del lakpass 80-talet fram till 1991 så inser jag att jag fiskat klart mer lake än jag trott. Är vanligt att jag ligger för lågt, funderade innan jag kollade om jag skulle skriva i stil med att jag säkert kan ha gjort i alla fall 100 lakpass, men är alltså långt fler än 200. Som 1997, 42 fiskedar efter lake. Undrar hur många år sedan det är att jag ens nådde upp i 42 fiskedagar totalt på ett år? 2004 eller 2005 skulle jag gissa på. Eftersom jag totalt i livet bara har ca 10 lakpass i öppet vatten så är det troligt att alla 42 är isfiske och har inte kört något pass där jag enbart ismetat lake (ja möjligen ett, men det var nog i sådana fall en del år senare) så det är pimpel alla pass men då en stor del av dem kombinerade med ismete.
Nu förstår jag också varför jag varit så besviken över att jag ej fått någon större än 3780 gram på alla dessa pass, det är för dåligt helt enkelt. För målet var stenhårt att få stor lake, inget "nöjesfiske" Många pass gjordes i runt minus 20 grader. Något även i snöstorm. Minns hur vi blev totalt dumförklarade av han som fick komma och ploga fram bilen efter ett fiskepass i snöstorm. Många pass så använde jag "rånarluva" för att försöka undvika förfrysning. Ett mål var bland annat att försöka hitta en röd tråd i lakfisket, där bland annat fiske i olika temperaturer var en del i det hela.
Fast det fanns något enstaka undantag när jag satt inne i värme och fiskade. Minns jag rätt så är det bara två tillfällen, i olika lakarkar och olika vatten. Ena gången var december 1992 på råneälvens is, det var kallt men jag blev inbjuden att fiska i en lakark. Eldande i kaminen och levande ljus gjorde det mysigt.
När jag tittade i fotoarkivet såg jag att jag har en bild från just det fisket, jag håller upp en liten lake som jag just pimplat upp. Foto.
Ismete
En stor del av passen från någon gång första halvan av 90-talet har jag kombinerat pimplingen med ismete, har använt enkelkrok, nog mest 2/0. Men där finns utrymme för variation. Hur stort bete man vill använda är en del i det hela.
Jag kom på en idé med att använda pvc rör i lagom grovlek (så man trär tacklet igenom det) som jag gjorde en stopp på högt uppe på röret, kort sagt en pinne som jag skruvade fast och den fick ligga över hålet. En del av röret stack upp ovan vattnet och en del gick ned under, jag ville kolla om detta skulle innebära att linan inte lika lätt fryser fast. Och det blev väldigt stor skillnad, om det ens blev någon ishinna i röret så var den så tunn så motståndet var försumbart. Detta gjorde att jag även kunde ismeta i kallt väder. Jag ismetade även då det var runt minus 20 (har faktiskt ibland tagit hem lakar för tillagning och då spelar temperaturen ingen roll) Jag hade alltid med mig flera rör redo att användas. Då jag använde rör så handlandade/handfightade jag alltid fiskarna.
Gör gärna en hair-rigg till krokarna (i alla fall om lakarna ska sättas tillbaka) för lakarna är grymma på svälja snabbt. En hair-rig innebär alltså att betet sitter ex antal centimeter från kroken, man får prova sig fram med avståndet bete-krok tills man tycker kroken sitter perfekt i munnen på nappande lakar. Det finns flera alternativ till hur man tillverkar den och material, fiskelina, koppartråd, pianontråd etc. egen fantasi räcker långt för material och fastsättning av betet.
I och med att jag kombinerat pimpel med ismete väldigt många pass, kanske så många som 100 så innebär det att det är mer än nog för att se mönster. Det mönstret är att pimplingen totalt krossade ismetet! Ett vanligt scenario var att när man fått ca 9 lakar på pimpel så hade man fått en på ismete och det var gång efter gång, pimpel krossade ismetet. Men en viktig iakttagelse, detta gäller fiskepassen vid eller i närheten av leken! Fiskepassen långt innan leken gav färre antal lakar men där kan jag inte påstå att jag märkte att pimpel var någon fördel mot ismetet (orsak tror jag kort sagt är att de ännu inte har hunnit bli sexuellt upphetsade av pirken/jiggen) och därmed var det också vanligt att man fångade bättre på ismetet. Övertaget i antal spön är en sak men behöver inte vara hela sanningen, kanske de även gillar beten i stillhet bättre då.
Men de flesta fiskepassen la jag i närheten av leken, hade jag enbart ägnat mig åt pimpel tror jag chansen är mycket god att jag skulle ha fått mig någon eller flera lakar över 4 kg. För ismetet blev ju inget annat än tidsförlust. Bara tiden det tar att springa till ett napp, landa fisken, kroka av den och sedan agna på och lägga ut och så gå tillbaka till pimpelhålet, kan ha inneburit att man istället missat 2-3 lakar på pimpel. Lägg då till tiden det redan innan tagit att borra hålen, lägga ut och sätta linan i vippan och ofta aptering av knallkork. Sedan då och då så gick man och kollade så ej hålet frusit (till en början hade jag alltid med mig en pinne för att peta bort ishinnan i pvc rören, men i regel var det onödigt då linan löpte fritt) och till sist tiden att plocka ihop grejorna. Skulle jag lagt allt denna tid till pimpel så kan man enkelt räkna ut hur mycket effektivare det vart.
Men jag ville få testa mig fram rejält för att se skillnad, inte fråga, jag gillar mer att prova mig fram till saker själv (fast ska sanningen fram så fanns det nog ingen att fråga eller läsa om just det jag här var ute efter) även om det tar tid, är helt enkelt roligare/känns bättre när man kommer fram till egna slutsatser.
Visst det gäller inte allt, men vissa saker vill jag testa mig fram till själv. Det är en del av fisket för mig, än idag. Så på så sätt så kan man säga att man inte gör allt till varje pris för att lyckas på bästa sätt med fisket, så finns andra mål också än att maxa sitt fiske med en snabbare väg.
Just gällande nämnda ismete efter lake, en del i att det blev så många pass fastän jag såg vad som hände var nog (förutom att det först var lite svårt att greppa att det inte skulle vara tillfälligheter) att jag ville testa på olika sätt (och jämföra med pimpel) för att känna att jag verkligen testat tills just jag ansåg det var nog. Bland annat olika arter på betesfisk och olika storlekar på dem, både med döda och levande betesfiskar, mäskning, limma på tjocka lager med självlysande massa på krokskaften på krokarna och ladda upp dem och att köra med lysstavar. Men när facit var klart så hade inget gjort att ismetet var ens i närheten av pimplingen, vid eller i närhet av leken. Och jag var och är övertygad om att det inte är tillfälligheter, det vågar jag säga efter runt 100 kombinerade fiskepass, alltså pimpel och ismete samtidigt. (Sedan att det förståss är/blir en viss skillnad från person till person beroende på hur någon pimplar lake (använder för teknik) är så självklart att jag först inte ens tänkte behöva nämna det).
Medelvikterna har sjunkit
Kan tillägga att man skulle fått börja här i Norrbotten några år tidigare. För träffade flera gubbar som lagt ute saxar eller krokar som pratade om stora lakar (vägda) bara något enstaka år tidigare, men att de slutat få stora. Så var även här uppe en period när det var lättare att få stort. Även om stora såklart fanns även de år jag fiskade, men kanske inte lika många.
Om man ser på listor så verkar stora lakar rent allmänt i Sverige numer vara färre, inte alls samma som längre tillbaka (sedan ska man också komma ihåg att det varierar från år till år beroende på hur många vatten som får is vilket gör att fler har möjlighet att fiska effektivt) T.ex. i Svenska specimentävlingen som brukar ha grymma listor på alla arter så finns inte en enda över 4 kg för 2012. Och fastän året snart är slut så är det bara 6 lakar storfiskregistrerade (gräns 4 kilo). Största 5150 och näst största 4600 gram.
Detta gör ju också att den lake Mats fångade här i November får än högre status.
Det finns duktiga lakfiskare som är övertygade om att det är fisketrycket som försämrat lakfisket. Är ju inte bara sportfiske som står för fisketrycket, ryssjor, saxar och krokar inte att förglömma. Och att det har påverkat är det inget snack om, sedan om det bara är det som är boven vet jag inte.
När jag bläddrade i fiskedagböckerna såg jag en anteckning jag gjort i december 1993. Där jag kollat upp senaste 3 årens 10 bästa listor i Sverige (de som brukade presenteras varje vinter) och på dessa 3 år räknat ut medelvikten på plats ett. 6437 gram och plats 10. 5195 gram.
Ja, man minns ju hur mycket stor lake det rapporterades om 80-talet och första halvan av 90-talet.
Togs mycket fler stora lakar då. Och då ska man ändå komma ihåg hur mycket effektivare fisket i stort är nu mot då, inte minst är internet en stor del i den utvecklingen. Tänkte då i stort på hur många fler som snabbt får reda på vatten, tips, kontakter och fisketekniker etc.
Men och andra sidan, att lakfisket blivit sämre gör ju bedriften att ta en stor större. För givetvis finns det stora lakar nu också och kanske det ligger något drömvatten någonstans som hyser jättelakar. Sedan då jag inte fiskat lake sedan 2004 så har jag noll koll på utvecklingen för Norrbotten, skulle ju kunna vara så att medelvikten är på vägg upp, ingen aning faktiskt.
Av Krister Wallmark
2012-12-02
Det är säkert många som vet att jag fiskat lake, men nog knappt någon vet hur mycket. Med tanke på hur många pass jag lagt så är jag mycket besviken på toppvikterna, men tankar och funderingar kring det och annat kommer längre ned.
Gällande pimpel/ismete så har jag fiskat i vad jag på rak arm (det är troligt att jag missat/glömt något vatten i all hast) kommer på 9 vatten i Västerbotten och 15 vatten i Norrbotten och i många av de vattnen på ex antal olika ställen. Räknar också havet som ett enda ställe fastän jag fiskat där på flera helt olika ställen, detsamma gäller rinnande vatten, att oavsett var jag fiskat där i så räknar jag det som samma vatten.
Bottenmete har jag inte kört så mycket, ca 10 pass totalt (dragit lake i 3 olika vatten på bottenmete) största laken där 3 kg prick. Så resten av passen är pimpel ofta kombinerat med ismete, men mer om det längre ned.
Många små måste inte innebära ett dåligt vatten
Det jag lärt mig är att det inte måste vara svårast få störst i vattnen där man drar väldigt många väldigt små lakar. Är ju lätt hänt att man lägger ett par pass och drar extremt smått och då ger upp vattnet. I precis ett sådant vatten fick vi se den största dras upp. Det var jag och några gamla fiskepolare, Conny, Lars och Ulf som körde ett isfiskepass. Har lagt många pass där och bara fått och sett små. De flesta under kilot, faktiskt. Denna gång var några andra fiskare där och det blev lite livat. Vi gick dit och vi fick se en av vad jag även tycker än idag mäktigaste (kanske allra mäktigaste) fisk jag någonsin sett. Laken var extremt fet och vågen pendlade mellan 6,2-6,4 kg, en riktig drömfisk. Men ska tilläggas att den var felkrokad.
Skulle jag "måsta" ta en lake över 6 kg skulle det bli ett vatten, en över 4 kg något annat och en över 3 kg kanske ännu ett annat. Vill säga att där de största är behöver inte innebära att det är där de är störst chans till en regglake (gräns 4 kg)
Vad gäller antal lakar har jag hängt med bra, men vad gäller toppvikterna har jag varit offside. Kanske undantaget min största på 3780 g, som jag tog på en lakfisketävling i Aleån och blev tävlingens tyngsta fisk (minns jag rätt så fick jag någon lake till men har för mig att jag ändå fick nöja mig med en andra plats i totalvikt).
Ett fiskepass är jag ändå rätt nöjd med i och med att de 4 största lakarna vägde över 3 kg tagna inom ca 2 timmar, alla på pimpel och i samma hål. Detta var 1994. Smått komiskt att alla 4 låg inom 100 gram, från 3090 till 3190 gram. Men för lakar över 4 kg har jag varit offside. Gällande rättkrokade lakar så har fiskekompisar intill mig dragit lakar på 4775 och 4330 gram. Riktigt kul ändå att få se dem, men är som sagt besviken över mina toppvikter. Har fått rätt många på prick 3 eller precis över, men har varit svårt att komma mycket över 3 kg.
Men vi fiskade ju mycket och tog lakar över 3 kg i 6 eller 7 olika vatten.
Kort tid som fisket är riktigt hett och sexuellt upphetsade lakar
Är små marginaler. Ena dagen kan man fiska bom på en plats för att gången efter dra 20-30 lakar.
En intressant sak jag snabbt noterade var att leken skiljer sig rätt mycket i tid från vatten till vatten. Fastän inte vattnen ligger speciellt långt ifrån varandra så skiljer det ca 2 månader från det vatten de först leker i till de sist leker i. Fast i alla dessa vatten kan jag inte säga säkert att de leker just då, men att de försvinner från fiskeplatsen. Men i flera av dem vet jag av den orsaken att man kort sagt börjar få både olekta och utlekta för att sen bara få utlekta.
Väldigt många av isfiskepassen efter lake så fiskade jag 2-3 vatten per kväll. Någon timme i första, sedan vidare och testade ett annat vatten och ibland vidare för att nöta på i ett tredje. Fördelen var ju att man snabbare lärde sig när det var bra var. Egentligen tycker jag bara det är ca 10-14 dagar per vinter och vatten fisket känns riktigt hett (även om jag drog ett par över 3 kg annan tid) Men även den perioden kan det vara nästan dött ena dagen för att vara bra drag nästa. OBS! Då är det pimpel jag pratar om!
Ju närmare leken ju mer ökar risken för felkrokade lakar. Min bestämda teori är att de kort sagt bli väldigt sexuellt upphetsad av pirken eller jiggen och ska till att stryka sig mot den och ju närmare leken ju mer strykande. Men ibland kan de ändå inte låta bli agnet. Man lär sig med tiden att i de flesta fall känna skillnad på napp och på strykandet, vilket kan undvika många felkrokningar. Men ibland misstar man sig och kroken sitter då ofta på undersidan, ofta under hakan någonstans. En av mina bättre lakar hände det mig, men eftersom den ej satt i munnen så vägde jag den inte så noga, jag räknar den ju ändå inte.
Det närmaste jag kommit stort är tre riktigt tunga tappade. Ena har jag skrivit om förut (i artikeln "mitt ismetande genom åren") Där blev det dubbelt säkerhet i vetande att den verkligen var stor. Den gången hade jag med mig ekolod, det vanliga jag hade till båten, men där jag med modifieringar och ett motorcykel batteri även använde det på isen. Jag hade dragit rätt många lakar och alla hade sett lika stora ut på skärmen och de var också ungefär lika stora, ca 1,5-2 kg. Men plötsligt så kom ett riktigt WOW eko! Ruskigt mycket större eko än de andra, så spänningen ökade och nappet kom! Snabbt mothugg och en mycket tung fisk vältrade sig med upp, men precis under iskanten så gick den loss...
Är nu väldans många år sedan senaste lakpasset (2004 senast) men sista ca 2 åren kan jag då och då ha känt ett visst sug (ibland rätt stort) för att damma av lakspöna och göra något test igen.
Tittade precis i lite statistik. För länge sedan så gjorde jag diverse statistik över mitt fiskande. Gällande alla arter och metoder och diverse olika statistik. Snabbkollade nu och hade statistik från 1996 till 2004 om antal pass för olika arter, jag fiskade också en del lake andra halvan av 80-talet och fram till 1991, men framförallt 92-95 men inga av de åren hade jag med (men skulle jag idas bläddra igenom fiskedagböckerna och räknat så hade jag funnit det där)
Edit: Har nu i alla fall gått tillbaka i några fiskedagböcker så har kollat från 1992 och framåt.
Därmed har jag kollat upp följande år:
1992: 7 fiskedagar efter lake
1993: 22 fiskedagar efter lake
1994: 11 fiskedagar efter lake
1995: 14 fiskedagar efter lake
1996: 35 fiskedagar efter lake
1997: 42 fiskedagar efter lake
1998: 17 fiskedagar efter lake
1999: 11 fiskedagar efter lake
2000: 20 fiskedagar efter lake
2001: 20 fiskedagar efter lake
2002: Inget lakfiske
2003: 4 fiskedagar efter lake
2004: 5 fiskedagar efter lake
Nu kan jag ha missat något pass då jag vissa år inte kollade om jag lagt något lakpass i öppet vatten, så kan vara något pass fler.
Måste erkänna att det var fler fiskepass än jag trott. Och då är det som synes fiskedagar jag räknat. Väldigt många dar har jag som sagt fiskat i 2 eller 3 vatten samma dag. Så även om jag skulle kört några timmar i ett vatten, åkt hem och käkat och sedan kört flera timmar i ett eller två till så räknas det ändå bara som ett pass. T.ex. är det rätt många pass jag (ibland haft någon fiskekompis med mig) först fiskat i Luleå och sedan åkt och fiskat i Skellefteå, eller vice versa, men som sagt ändå bara räknat som ett pass. Så hade jag räknat annorlunda hade passen blivit enormt många fler. Lägger man på en del lakpass 80-talet fram till 1991 så inser jag att jag fiskat klart mer lake än jag trott. Är vanligt att jag ligger för lågt, funderade innan jag kollade om jag skulle skriva i stil med att jag säkert kan ha gjort i alla fall 100 lakpass, men är alltså långt fler än 200. Som 1997, 42 fiskedar efter lake. Undrar hur många år sedan det är att jag ens nådde upp i 42 fiskedagar totalt på ett år? 2004 eller 2005 skulle jag gissa på. Eftersom jag totalt i livet bara har ca 10 lakpass i öppet vatten så är det troligt att alla 42 är isfiske och har inte kört något pass där jag enbart ismetat lake (ja möjligen ett, men det var nog i sådana fall en del år senare) så det är pimpel alla pass men då en stor del av dem kombinerade med ismete.
Nu förstår jag också varför jag varit så besviken över att jag ej fått någon större än 3780 gram på alla dessa pass, det är för dåligt helt enkelt. För målet var stenhårt att få stor lake, inget "nöjesfiske" Många pass gjordes i runt minus 20 grader. Något även i snöstorm. Minns hur vi blev totalt dumförklarade av han som fick komma och ploga fram bilen efter ett fiskepass i snöstorm. Många pass så använde jag "rånarluva" för att försöka undvika förfrysning. Ett mål var bland annat att försöka hitta en röd tråd i lakfisket, där bland annat fiske i olika temperaturer var en del i det hela.
Fast det fanns något enstaka undantag när jag satt inne i värme och fiskade. Minns jag rätt så är det bara två tillfällen, i olika lakarkar och olika vatten. Ena gången var december 1992 på råneälvens is, det var kallt men jag blev inbjuden att fiska i en lakark. Eldande i kaminen och levande ljus gjorde det mysigt.
När jag tittade i fotoarkivet såg jag att jag har en bild från just det fisket, jag håller upp en liten lake som jag just pimplat upp. Foto.
 |
| När jag tittade i fotoarkivet såg jag att jag har en bild från just det fisket, jag håller upp en liten lake som jag just pimplat upp. |
Ismete
En stor del av passen från någon gång första halvan av 90-talet har jag kombinerat pimplingen med ismete, har använt enkelkrok, nog mest 2/0. Men där finns utrymme för variation. Hur stort bete man vill använda är en del i det hela.
Jag kom på en idé med att använda pvc rör i lagom grovlek (så man trär tacklet igenom det) som jag gjorde en stopp på högt uppe på röret, kort sagt en pinne som jag skruvade fast och den fick ligga över hålet. En del av röret stack upp ovan vattnet och en del gick ned under, jag ville kolla om detta skulle innebära att linan inte lika lätt fryser fast. Och det blev väldigt stor skillnad, om det ens blev någon ishinna i röret så var den så tunn så motståndet var försumbart. Detta gjorde att jag även kunde ismeta i kallt väder. Jag ismetade även då det var runt minus 20 (har faktiskt ibland tagit hem lakar för tillagning och då spelar temperaturen ingen roll) Jag hade alltid med mig flera rör redo att användas. Då jag använde rör så handlandade/handfightade jag alltid fiskarna.
Gör gärna en hair-rigg till krokarna (i alla fall om lakarna ska sättas tillbaka) för lakarna är grymma på svälja snabbt. En hair-rig innebär alltså att betet sitter ex antal centimeter från kroken, man får prova sig fram med avståndet bete-krok tills man tycker kroken sitter perfekt i munnen på nappande lakar. Det finns flera alternativ till hur man tillverkar den och material, fiskelina, koppartråd, pianontråd etc. egen fantasi räcker långt för material och fastsättning av betet.
I och med att jag kombinerat pimpel med ismete väldigt många pass, kanske så många som 100 så innebär det att det är mer än nog för att se mönster. Det mönstret är att pimplingen totalt krossade ismetet! Ett vanligt scenario var att när man fått ca 9 lakar på pimpel så hade man fått en på ismete och det var gång efter gång, pimpel krossade ismetet. Men en viktig iakttagelse, detta gäller fiskepassen vid eller i närheten av leken! Fiskepassen långt innan leken gav färre antal lakar men där kan jag inte påstå att jag märkte att pimpel var någon fördel mot ismetet (orsak tror jag kort sagt är att de ännu inte har hunnit bli sexuellt upphetsade av pirken/jiggen) och därmed var det också vanligt att man fångade bättre på ismetet. Övertaget i antal spön är en sak men behöver inte vara hela sanningen, kanske de även gillar beten i stillhet bättre då.
Men de flesta fiskepassen la jag i närheten av leken, hade jag enbart ägnat mig åt pimpel tror jag chansen är mycket god att jag skulle ha fått mig någon eller flera lakar över 4 kg. För ismetet blev ju inget annat än tidsförlust. Bara tiden det tar att springa till ett napp, landa fisken, kroka av den och sedan agna på och lägga ut och så gå tillbaka till pimpelhålet, kan ha inneburit att man istället missat 2-3 lakar på pimpel. Lägg då till tiden det redan innan tagit att borra hålen, lägga ut och sätta linan i vippan och ofta aptering av knallkork. Sedan då och då så gick man och kollade så ej hålet frusit (till en början hade jag alltid med mig en pinne för att peta bort ishinnan i pvc rören, men i regel var det onödigt då linan löpte fritt) och till sist tiden att plocka ihop grejorna. Skulle jag lagt allt denna tid till pimpel så kan man enkelt räkna ut hur mycket effektivare det vart.
Men jag ville få testa mig fram rejält för att se skillnad, inte fråga, jag gillar mer att prova mig fram till saker själv (fast ska sanningen fram så fanns det nog ingen att fråga eller läsa om just det jag här var ute efter) även om det tar tid, är helt enkelt roligare/känns bättre när man kommer fram till egna slutsatser.
Visst det gäller inte allt, men vissa saker vill jag testa mig fram till själv. Det är en del av fisket för mig, än idag. Så på så sätt så kan man säga att man inte gör allt till varje pris för att lyckas på bästa sätt med fisket, så finns andra mål också än att maxa sitt fiske med en snabbare väg.
Just gällande nämnda ismete efter lake, en del i att det blev så många pass fastän jag såg vad som hände var nog (förutom att det först var lite svårt att greppa att det inte skulle vara tillfälligheter) att jag ville testa på olika sätt (och jämföra med pimpel) för att känna att jag verkligen testat tills just jag ansåg det var nog. Bland annat olika arter på betesfisk och olika storlekar på dem, både med döda och levande betesfiskar, mäskning, limma på tjocka lager med självlysande massa på krokskaften på krokarna och ladda upp dem och att köra med lysstavar. Men när facit var klart så hade inget gjort att ismetet var ens i närheten av pimplingen, vid eller i närhet av leken. Och jag var och är övertygad om att det inte är tillfälligheter, det vågar jag säga efter runt 100 kombinerade fiskepass, alltså pimpel och ismete samtidigt. (Sedan att det förståss är/blir en viss skillnad från person till person beroende på hur någon pimplar lake (använder för teknik) är så självklart att jag först inte ens tänkte behöva nämna det).
Medelvikterna har sjunkit
Kan tillägga att man skulle fått börja här i Norrbotten några år tidigare. För träffade flera gubbar som lagt ute saxar eller krokar som pratade om stora lakar (vägda) bara något enstaka år tidigare, men att de slutat få stora. Så var även här uppe en period när det var lättare att få stort. Även om stora såklart fanns även de år jag fiskade, men kanske inte lika många.
Om man ser på listor så verkar stora lakar rent allmänt i Sverige numer vara färre, inte alls samma som längre tillbaka (sedan ska man också komma ihåg att det varierar från år till år beroende på hur många vatten som får is vilket gör att fler har möjlighet att fiska effektivt) T.ex. i Svenska specimentävlingen som brukar ha grymma listor på alla arter så finns inte en enda över 4 kg för 2012. Och fastän året snart är slut så är det bara 6 lakar storfiskregistrerade (gräns 4 kilo). Största 5150 och näst största 4600 gram.
Detta gör ju också att den lake Mats fångade här i November får än högre status.
 |
| Mats med lake på 4120 g - 87 cm på riktat ismete. |
Det finns duktiga lakfiskare som är övertygade om att det är fisketrycket som försämrat lakfisket. Är ju inte bara sportfiske som står för fisketrycket, ryssjor, saxar och krokar inte att förglömma. Och att det har påverkat är det inget snack om, sedan om det bara är det som är boven vet jag inte.
När jag bläddrade i fiskedagböckerna såg jag en anteckning jag gjort i december 1993. Där jag kollat upp senaste 3 årens 10 bästa listor i Sverige (de som brukade presenteras varje vinter) och på dessa 3 år räknat ut medelvikten på plats ett. 6437 gram och plats 10. 5195 gram.
Ja, man minns ju hur mycket stor lake det rapporterades om 80-talet och första halvan av 90-talet.
Togs mycket fler stora lakar då. Och då ska man ändå komma ihåg hur mycket effektivare fisket i stort är nu mot då, inte minst är internet en stor del i den utvecklingen. Tänkte då i stort på hur många fler som snabbt får reda på vatten, tips, kontakter och fisketekniker etc.
Men och andra sidan, att lakfisket blivit sämre gör ju bedriften att ta en stor större. För givetvis finns det stora lakar nu också och kanske det ligger något drömvatten någonstans som hyser jättelakar. Sedan då jag inte fiskat lake sedan 2004 så har jag noll koll på utvecklingen för Norrbotten, skulle ju kunna vara så att medelvikten är på vägg upp, ingen aning faktiskt.
Av Krister Wallmark
2012-12-02
Kommentarer
Skicka en kommentar