Trolling med mjukbeten
Den här artikeln bygger vidare på att det genom åren visat sig finnas intresse för när jag började fiska med vad och hur jag fiskade. Men artikeln berör också annat, som varför jag så sällan skriver ut exakt vilket bete jag använder och om att vårda sina fiskevatten.
Trolling med stora jiggar körde jag utan att överdriva väldigt ofta. För vissa år och perioder på säsongen så körde jag jigg sida vid sida med wobblers mer eller mindre varje pass. Från mitten av 80-talet så var det mest mindre jiggar jag trollade med. Helt ärligt blev det där under en del år mer och mer att jag enbart trollade med jiggar, för att det helt enkelt gav mycket bättre resultat både på gädda och abborre än andra beten jag och andra fiskare i båten använde samtidigt. Favoriten då var gula mjuka curlytails, det var oftast både abborre och gädda man var ute efter och körde mest mest storlek på runt 10 cm. Men kunde gått så mycket bättre, jag gjorde så många fel. För lite tänk bakom.
Från slutet av 80 eller början av 90 så ökade jag storleken på mina curlytail, till 15 och 20 centimeters och då var det enbart gädda (förutom några pass efter gös) jag var ute efter vid jiggtrollingen, men i de vattnen jag fiskade i var fortsatt gult favoritfägen.
Speciellt i vatten som var hårt fiskade så hände det att jigg totalt utklassade de wobblers som drogs sida vid sida. Jag fick många fina trollinggäddor på jiggarna, utan att lyckas fånga den där pricken över i:et.
***
Hösten 2012 eller nått sånt så beslutade jag att 2013 så skulle jag mer seriöst göra comeback med trolling med mjukisbeten. Finns så mycket nya härliga mjukisbeten numer, en helt ny värld. Har sedan i höstas lagt väldans många timmars tankar och funderingar gällande detaljer i detta fiske.
Första passet i maj när jag pulade på med båt och fiskegrejor så var jag ut med jigg och gjorde trollingtester för att få bättre pelj, nästa pass jag gjorde i maj så blev det ett kortare trollingpass där jag bland annat använde jiggar.
Mieko fishing hade i början av juni en predatorvecka, där det bland annat var ett antal föredrag. Jag hade läst att det bland annat skulle vara ett föredrag om trolling med mjukbeten (visste inte vem som skulle hålla i det) När den kvällen kom så misstänkte jag att Mats var där, skrev honom ett mail att jag inte ville veta något alls om föredraget. Jag har haft och har så många idéer om fisket (samma gäller vj efter gädda) som jag velat prova. Och kände att det skulle vara så mycket roligare att lyckas med mina egna idéer än att få något serverat för mig. Något skulle kanske vara liknande mina idéer men knappast allt. Då förstår ni lite hur jag fungerar, att jag ej vill ha allt serverat.
Det blev en ovanligt dyr fiskesäsong. Det har ju kommit en uppsjö med nya mjukisbeten, och jag ville ha en egen bild av hur de funkar. Det blev att studera ex antal fiskeaffärer på nätet och memorerade de beten jag trodde kunde vara intressant och så blev det flera beställningar. Sedan har jag varit ute och testat, bland annat för att få grepp om vad för tyngder, linutsläpp och hastighet som krävs för att få dem på si och så djup.
Visst, hade vart enklare att surfa fram all fakta, men blir mer intressant att leta själv, om än dyrare. Och det är ju så jag är van, det var ju så när jag började min fiskekärriär. Fanns inget internet, dessutom när jag började att fiska med gummibeten så hade jag inte ens hört talas om att någon annan i regionen någonsin provat, så vem hade jag att fråga? Var samma vad det än gällde i specimenfiskeväg. Jag fick beställa olika grejor för att sedan ut och testa dem för att hitta det jag tyckte var bäst. Är så sjukt mycket lättare nu, det som tog säg 10 år förut att prova fram själv, kan man i mångt och mycket nog surfa fram info om på några timmar... Fast och andra sidan behövs ju även praktik, inte bara teori, men ändå, ni förstår.
Men självklart händer det även att jag surfar fram info om vissa saker ibland. Är det något jag känner att jag inte kan nog bra så är det ju en smart väg att gå, eller för att få idéer från andra som man kanske kan försöka utveckla och ändra lite, men ibland känns det mer rätt att gå all in på mina egna idéer, som i fallet ovan.
Varför skriver jag sällan ut exakt bete och färg?
Det att jag när jag började fiska själv testade mig fram vad gäller olika beten kan säkert ha en orsak till att jag själv sällan skriver ut exakt beten jag fått på. Jag tycker att vad gäller beten kan man gärna själv prova sig fram. Man ska också veta att en betesgång som är som bäst en tid på säsongen kan vara kass en annan tid (en annan vattentemperatur) och samma gäller färger. Där är också bra exempel på att det också kan vara fördelar med att prova själv. Många får höra eller läsa att det betet och den färgen har fångat klockrent bäst under en tid. Och kör sedan all in med det, oavsett väder eller vattentemperatur.
Är också så olika från vatten till vatten vad som gäller. Dessutom tycker jag det är roligare att få på beten man själv testat fram bland många andra beten, gärna också att man modifierat dem.
Största orsaken till att jag sällan skriver ut exakta beten är dock nog som följer. Jag vet att många andra också fiskar på samma platser och spots. Skulle jag skriva ut exakt bete och färg så skulle jag känna att okey, då kanske även dem kör med det där. Att då sen åka dit och veta att någon just innan, kan ha fiskat på exakt samma små spots med exakt samma bete (och på ungefär samma sätt) skulle sänka mitt fiskesug något oerhört. Och tanken med fiske är ju att det ska vara roligt, eller hur? Tappar jag sugen så fiskar jag inte alls och då blir det då absolut inga texter. Och när jag är skrivsugen tycker jag det är kul att skriva, så att själv sabba allt detta vore bra knasigt. Gör ju ännu mer då man fiskar så sällan som jag nu gör, ännu viktigare de få passen att känna att jamen, här har nog många fiskat senaste veckorna, men de kanske inte körde med exakt samma beten, eller färg eller tackling som mig och det ökar chansen att känna en mening att åka iväg. För i hårdfiskade vatten så ökar chansen till hugg om man har något bra bete som fiskarna där inte redan många gånger sett. Det här är något jag själv tycker mig märkt genom åren.
Kan ta ett exempel, detta är för mer än 15 år sedan i ett vatten där gäddorna stod på små ytor. Säg att jag valde ut de jag trodde 7 bästa av mina wobblers för detta ställe. Testade sedan ut dem mot varandra och en slog nock på de andra, var en enorm skillnad. Hade ett fiskepass som inte var speciellt många timmar, där jag ändå tog ett riktigt stort antal gäddor och nästan alla på den wobblern, bland annat en nia och en tia. Men fastän det bara var min båt där så trollade jag/vi där ofta, så man kan ju undra hur ofta gäddorna hade sett just den wobblern, gått upp emot den, vissa kanske huggit, för att till sist helt tappa intresset för den. Den började leverera sämre och sämre. Sedan blev det då en annan som var helt outstanding, men efter en tid så var även den en av de de absolut sämsta betena där. Trots liknande väder och vattentemp som innan.
När gäddorna föds så vet de inte vad som är mat. Många djur har ju sin mor sida vid sida som de får lära sig av hur man jagar och vad. Gäddynglen däremot kastas in i en tuff värld där de får klara sig själv. De vet inte vad som är mat utan måste prova sig fram. Singlar ett barr förbi så kan de göra en attack, efter den attacken eller någon till så vet de att det där är inte mat och kan ignorera barr framledes, de lär sig av att prova, av erfarenhet.
Jag vet att det finns dem som är sura för att jag ej skriver ut exakta beten och/eller färg, men jag bryr mig inte. Förklaringen finns ovan och den står jag för till 100 procent. För igen, man fiskar för att det ska vara roligt och sabbar jag själv det fiskesuget så jag slutat fiska, tja, hur smart är det på en skala?? Men jag bjuder på annat, som det ovan, hur ett bra bete kan bli ett dåligt.
Vet att det finns dem som tänker exakt på samma sätt som mig i denna fråga. I vissa fall kan det också vara att man har någon vän som man vet inte skulle gilla om man skriver vissa saker, man vill visa respekt.
Kan ta ett exempel, ta Svenska landslaget i längdskidor, när de är nöjda med sina skidor, mönster och vallning etc. Inte en chans att de går ut och i detalj berättar vad de använt, tävlingsinstinkten är för hög för det. Och det ligger mycket testande bakom innan de hittat rätt, mycket jobb som de inte skulle känna vore rätt att bara ge ut.
Som jag skrivit förut, i år 2013 var första oktobergäddfisket på 4 år, och jag hade inte fiskat gädda i september på 3 år, nu september 2013 blev det något gäddpass (en på drygt 7 kilo i topp, förresten fångade jag den också på ett softbait) Huvudorsak är ju att inte motivationen räckt till för att ta sig iväg (fastän jag vet hur bra höstfisket kan vara om man träffar rätt) och åker man då väl iväg och fiskar så blir det ännu viktigare att känna att man kanske fiskar med något annat bete. Nöter man ofta så ökar ju chansen lavinartat att man ändå drar bra när man träffar rätt dag.
Men då är jag ju andra vägen också, jag är nog mindre nyfiken än de flesta på vad för beten andra fiskar med här uppe, eller i vilka vatten. I vissa fall vill jag inte ens veta var stora gäddor i regionen är fångade. Jag vet att många brukar fråga och försöka luska ur från andra specimenfiskare var olika stora fiskar är tagna och på vilka beten. Men jag försöker få så stora fiskar som möjligt på de platser och vatten jag själv för stunden fiskar i. Och om man får veta var någon fått stora och det själv är ett vatten man redan känner till och fiskat i, så känns det mer på ett sätt som man tränger sig på om man ska dit igen, fastän man kanske själv fiskat där långt innan fångstmannen.
Däremot så respekterar jag så klart de som gärna vill skriva ut sina beten och färg, det är upp till dem. Skulle ju också bli en annan parameter att väga in om man t.ex. fiskar med någon kompis beten, som man vill vara snäll att ge reklam för. Eller jag har också tänkt att om jag skulle fiska i något större vatten där få andra fiskar eller om så i något mindre vatten där nästan ingen fiskar så skulle det vara en ruggig skillnad och inte alls lika noga. Eller svaret finns redan, när jag började skriva på nätet och till någon fisketidning typ slutet av 90 eller början av 2000 så skrev jag ut det mesta. Beten och totalt omörkade bilder etc. Och man sa mer eller mindre allt till alla som undrade, på arbetsplatser eller fiskeaffärer eller varstans. Men har hänt mycket på fiskefronten sedan dess och då tänker jag främst på ökat fisketryck och bland dem ökad fiskeskicklighet. Internet är ju givetvis en del i det hela.
En av nackdelarna att tänka som jag gör är ju att det blir svårt att fiska med andra som har en stor fiskevänskapskrets som nöter hårt på samma ytor/spots som en själv och/eller ens fiskevänner. Eller någon som har tendens att sprida info som man ej vill ha spritt. I sådana fall skulle det nog i vissa fall bli så att man inte skulle fiska med de beten eller metod man tror absolut mest på, vilket också skulle vara tråkigt.
Min grundsyn är inte att missunna andra, och de som jag litar på visar jag gärna. Min instinktiva grundsyn är att vara hjälpsam, bara det att man inte frivilligt vill ställa till det så att motivationen för att fiska blir för låg så man slutar fiska och slutar skriva. När jag var yngre var fiskesuget vissa år rätt konstant högt, men så är inte fallet längre, det brukar gå i perioder/vågor.
***
Bara ut och testa! Både tails och shadmodeller är effektiva, sen då att hitta rätt färg för ditt vatten, väderlek och vattentemp och så bara att fiska de på ett vettigt sätt, då kommer gäddorna att hugga!
Till sist: 10 klubbare från nu i höst.
Till sist 2. Mats har skrivit ett inlägg på sin blogg som delar mitt tänk (och forskningens för den delen) om vikten av att vårda sina fiskevatten.
En del av det han skriver finns styrkt av forskning, mycket av det finns i min catch and release artikel, här en del av den. Forskning.
Även detta som också styrker en del av det Mats skrev.
Det ovan som jag jag och Mats skrivit är självklart också något som bidrar till att man i vissa fall behöver vara hemlig, alltså inte bara för fiskarens bästa utan även för fiskens.
Av Krister Wallmark
2013-10-06
Trolling med stora jiggar körde jag utan att överdriva väldigt ofta. För vissa år och perioder på säsongen så körde jag jigg sida vid sida med wobblers mer eller mindre varje pass. Från mitten av 80-talet så var det mest mindre jiggar jag trollade med. Helt ärligt blev det där under en del år mer och mer att jag enbart trollade med jiggar, för att det helt enkelt gav mycket bättre resultat både på gädda och abborre än andra beten jag och andra fiskare i båten använde samtidigt. Favoriten då var gula mjuka curlytails, det var oftast både abborre och gädda man var ute efter och körde mest mest storlek på runt 10 cm. Men kunde gått så mycket bättre, jag gjorde så många fel. För lite tänk bakom.
Från slutet av 80 eller början av 90 så ökade jag storleken på mina curlytail, till 15 och 20 centimeters och då var det enbart gädda (förutom några pass efter gös) jag var ute efter vid jiggtrollingen, men i de vattnen jag fiskade i var fortsatt gult favoritfägen.
20 cm curtytail, var på den tiden ett riktigt monster. Faktum är att om det inte blivit ett misstag så hade den förmodligen under ännu längre tid setts som ett monster. Misstaget var när det gjordes en felbeställning av tails, där den asiatiska fabriken trodde det skulle vara i tum, då det i själva verket var i centimeter. Beställaren tänkte väl i stil med att shit också, men kanske någon rackare vill ta in dem i sina affärer ändå? Vilket de nog var skeptiska till. Och vips så hade riktigt stora tails börjat introduceras även i Sverige (de kom till Sverige i början av 2000-talet tror jag, de sålde enligt uppgift dåligt i början).
Från någon gång andra halvan av 90 så fick jag även förtroende för stora shads, både på trolling och spinn. Jag hade provat shadjiggar långt tidigare, men kanske inte provat för vattnen rätt färg, hade inte fått förtroende för dem, tyckte mina curlytails fångade bättre.
Här har Ari fotat när jag fightar en riktigt fin spinnfångad gädda från 2004, togs just på en shadjigg.
Från någon gång andra halvan av 90 så fick jag även förtroende för stora shads, både på trolling och spinn. Jag hade provat shadjiggar långt tidigare, men kanske inte provat för vattnen rätt färg, hade inte fått förtroende för dem, tyckte mina curlytails fångade bättre.
Här har Ari fotat när jag fightar en riktigt fin spinnfångad gädda från 2004, togs just på en shadjigg.
 |
| 12760 gram 119 cm, från maj 2004. Högg på en gul 20 cm curly tail jigg. |
Speciellt i vatten som var hårt fiskade så hände det att jigg totalt utklassade de wobblers som drogs sida vid sida. Jag fick många fina trollinggäddor på jiggarna, utan att lyckas fånga den där pricken över i:et.
***
Hösten 2012 eller nått sånt så beslutade jag att 2013 så skulle jag mer seriöst göra comeback med trolling med mjukisbeten. Finns så mycket nya härliga mjukisbeten numer, en helt ny värld. Har sedan i höstas lagt väldans många timmars tankar och funderingar gällande detaljer i detta fiske.
Första passet i maj när jag pulade på med båt och fiskegrejor så var jag ut med jigg och gjorde trollingtester för att få bättre pelj, nästa pass jag gjorde i maj så blev det ett kortare trollingpass där jag bland annat använde jiggar.
Mieko fishing hade i början av juni en predatorvecka, där det bland annat var ett antal föredrag. Jag hade läst att det bland annat skulle vara ett föredrag om trolling med mjukbeten (visste inte vem som skulle hålla i det) När den kvällen kom så misstänkte jag att Mats var där, skrev honom ett mail att jag inte ville veta något alls om föredraget. Jag har haft och har så många idéer om fisket (samma gäller vj efter gädda) som jag velat prova. Och kände att det skulle vara så mycket roligare att lyckas med mina egna idéer än att få något serverat för mig. Något skulle kanske vara liknande mina idéer men knappast allt. Då förstår ni lite hur jag fungerar, att jag ej vill ha allt serverat.
Det blev en ovanligt dyr fiskesäsong. Det har ju kommit en uppsjö med nya mjukisbeten, och jag ville ha en egen bild av hur de funkar. Det blev att studera ex antal fiskeaffärer på nätet och memorerade de beten jag trodde kunde vara intressant och så blev det flera beställningar. Sedan har jag varit ute och testat, bland annat för att få grepp om vad för tyngder, linutsläpp och hastighet som krävs för att få dem på si och så djup.
Visst, hade vart enklare att surfa fram all fakta, men blir mer intressant att leta själv, om än dyrare. Och det är ju så jag är van, det var ju så när jag började min fiskekärriär. Fanns inget internet, dessutom när jag började att fiska med gummibeten så hade jag inte ens hört talas om att någon annan i regionen någonsin provat, så vem hade jag att fråga? Var samma vad det än gällde i specimenfiskeväg. Jag fick beställa olika grejor för att sedan ut och testa dem för att hitta det jag tyckte var bäst. Är så sjukt mycket lättare nu, det som tog säg 10 år förut att prova fram själv, kan man i mångt och mycket nog surfa fram info om på några timmar... Fast och andra sidan behövs ju även praktik, inte bara teori, men ändå, ni förstår.
Men självklart händer det även att jag surfar fram info om vissa saker ibland. Är det något jag känner att jag inte kan nog bra så är det ju en smart väg att gå, eller för att få idéer från andra som man kanske kan försöka utveckla och ändra lite, men ibland känns det mer rätt att gå all in på mina egna idéer, som i fallet ovan.
Varför skriver jag sällan ut exakt bete och färg?
Det att jag när jag började fiska själv testade mig fram vad gäller olika beten kan säkert ha en orsak till att jag själv sällan skriver ut exakt beten jag fått på. Jag tycker att vad gäller beten kan man gärna själv prova sig fram. Man ska också veta att en betesgång som är som bäst en tid på säsongen kan vara kass en annan tid (en annan vattentemperatur) och samma gäller färger. Där är också bra exempel på att det också kan vara fördelar med att prova själv. Många får höra eller läsa att det betet och den färgen har fångat klockrent bäst under en tid. Och kör sedan all in med det, oavsett väder eller vattentemperatur.
Är också så olika från vatten till vatten vad som gäller. Dessutom tycker jag det är roligare att få på beten man själv testat fram bland många andra beten, gärna också att man modifierat dem.
Största orsaken till att jag sällan skriver ut exakta beten är dock nog som följer. Jag vet att många andra också fiskar på samma platser och spots. Skulle jag skriva ut exakt bete och färg så skulle jag känna att okey, då kanske även dem kör med det där. Att då sen åka dit och veta att någon just innan, kan ha fiskat på exakt samma små spots med exakt samma bete (och på ungefär samma sätt) skulle sänka mitt fiskesug något oerhört. Och tanken med fiske är ju att det ska vara roligt, eller hur? Tappar jag sugen så fiskar jag inte alls och då blir det då absolut inga texter. Och när jag är skrivsugen tycker jag det är kul att skriva, så att själv sabba allt detta vore bra knasigt. Gör ju ännu mer då man fiskar så sällan som jag nu gör, ännu viktigare de få passen att känna att jamen, här har nog många fiskat senaste veckorna, men de kanske inte körde med exakt samma beten, eller färg eller tackling som mig och det ökar chansen att känna en mening att åka iväg. För i hårdfiskade vatten så ökar chansen till hugg om man har något bra bete som fiskarna där inte redan många gånger sett. Det här är något jag själv tycker mig märkt genom åren.
Kan ta ett exempel, detta är för mer än 15 år sedan i ett vatten där gäddorna stod på små ytor. Säg att jag valde ut de jag trodde 7 bästa av mina wobblers för detta ställe. Testade sedan ut dem mot varandra och en slog nock på de andra, var en enorm skillnad. Hade ett fiskepass som inte var speciellt många timmar, där jag ändå tog ett riktigt stort antal gäddor och nästan alla på den wobblern, bland annat en nia och en tia. Men fastän det bara var min båt där så trollade jag/vi där ofta, så man kan ju undra hur ofta gäddorna hade sett just den wobblern, gått upp emot den, vissa kanske huggit, för att till sist helt tappa intresset för den. Den började leverera sämre och sämre. Sedan blev det då en annan som var helt outstanding, men efter en tid så var även den en av de de absolut sämsta betena där. Trots liknande väder och vattentemp som innan.
När gäddorna föds så vet de inte vad som är mat. Många djur har ju sin mor sida vid sida som de får lära sig av hur man jagar och vad. Gäddynglen däremot kastas in i en tuff värld där de får klara sig själv. De vet inte vad som är mat utan måste prova sig fram. Singlar ett barr förbi så kan de göra en attack, efter den attacken eller någon till så vet de att det där är inte mat och kan ignorera barr framledes, de lär sig av att prova, av erfarenhet.
Jag vet att det finns dem som är sura för att jag ej skriver ut exakta beten och/eller färg, men jag bryr mig inte. Förklaringen finns ovan och den står jag för till 100 procent. För igen, man fiskar för att det ska vara roligt och sabbar jag själv det fiskesuget så jag slutat fiska, tja, hur smart är det på en skala?? Men jag bjuder på annat, som det ovan, hur ett bra bete kan bli ett dåligt.
Vet att det finns dem som tänker exakt på samma sätt som mig i denna fråga. I vissa fall kan det också vara att man har någon vän som man vet inte skulle gilla om man skriver vissa saker, man vill visa respekt.
Kan ta ett exempel, ta Svenska landslaget i längdskidor, när de är nöjda med sina skidor, mönster och vallning etc. Inte en chans att de går ut och i detalj berättar vad de använt, tävlingsinstinkten är för hög för det. Och det ligger mycket testande bakom innan de hittat rätt, mycket jobb som de inte skulle känna vore rätt att bara ge ut.
Som jag skrivit förut, i år 2013 var första oktobergäddfisket på 4 år, och jag hade inte fiskat gädda i september på 3 år, nu september 2013 blev det något gäddpass (en på drygt 7 kilo i topp, förresten fångade jag den också på ett softbait) Huvudorsak är ju att inte motivationen räckt till för att ta sig iväg (fastän jag vet hur bra höstfisket kan vara om man träffar rätt) och åker man då väl iväg och fiskar så blir det ännu viktigare att känna att man kanske fiskar med något annat bete. Nöter man ofta så ökar ju chansen lavinartat att man ändå drar bra när man träffar rätt dag.
Men då är jag ju andra vägen också, jag är nog mindre nyfiken än de flesta på vad för beten andra fiskar med här uppe, eller i vilka vatten. I vissa fall vill jag inte ens veta var stora gäddor i regionen är fångade. Jag vet att många brukar fråga och försöka luska ur från andra specimenfiskare var olika stora fiskar är tagna och på vilka beten. Men jag försöker få så stora fiskar som möjligt på de platser och vatten jag själv för stunden fiskar i. Och om man får veta var någon fått stora och det själv är ett vatten man redan känner till och fiskat i, så känns det mer på ett sätt som man tränger sig på om man ska dit igen, fastän man kanske själv fiskat där långt innan fångstmannen.
Däremot så respekterar jag så klart de som gärna vill skriva ut sina beten och färg, det är upp till dem. Skulle ju också bli en annan parameter att väga in om man t.ex. fiskar med någon kompis beten, som man vill vara snäll att ge reklam för. Eller jag har också tänkt att om jag skulle fiska i något större vatten där få andra fiskar eller om så i något mindre vatten där nästan ingen fiskar så skulle det vara en ruggig skillnad och inte alls lika noga. Eller svaret finns redan, när jag började skriva på nätet och till någon fisketidning typ slutet av 90 eller början av 2000 så skrev jag ut det mesta. Beten och totalt omörkade bilder etc. Och man sa mer eller mindre allt till alla som undrade, på arbetsplatser eller fiskeaffärer eller varstans. Men har hänt mycket på fiskefronten sedan dess och då tänker jag främst på ökat fisketryck och bland dem ökad fiskeskicklighet. Internet är ju givetvis en del i det hela.
En av nackdelarna att tänka som jag gör är ju att det blir svårt att fiska med andra som har en stor fiskevänskapskrets som nöter hårt på samma ytor/spots som en själv och/eller ens fiskevänner. Eller någon som har tendens att sprida info som man ej vill ha spritt. I sådana fall skulle det nog i vissa fall bli så att man inte skulle fiska med de beten eller metod man tror absolut mest på, vilket också skulle vara tråkigt.
Min grundsyn är inte att missunna andra, och de som jag litar på visar jag gärna. Min instinktiva grundsyn är att vara hjälpsam, bara det att man inte frivilligt vill ställa till det så att motivationen för att fiska blir för låg så man slutar fiska och slutar skriva. När jag var yngre var fiskesuget vissa år rätt konstant högt, men så är inte fallet längre, det brukar gå i perioder/vågor.
***
Bara ut och testa! Både tails och shadmodeller är effektiva, sen då att hitta rätt färg för ditt vatten, väderlek och vattentemp och så bara att fiska de på ett vettigt sätt, då kommer gäddorna att hugga!
Till sist: 10 klubbare från nu i höst.
 |
| Krister 10200 gram, trolling softbait 2013 |
Till sist 2. Mats har skrivit ett inlägg på sin blogg som delar mitt tänk (och forskningens för den delen) om vikten av att vårda sina fiskevatten.
En del av det han skriver finns styrkt av forskning, mycket av det finns i min catch and release artikel, här en del av den. Forskning.
Även detta som också styrker en del av det Mats skrev.
Det ovan som jag jag och Mats skrivit är självklart också något som bidrar till att man i vissa fall behöver vara hemlig, alltså inte bara för fiskarens bästa utan även för fiskens.
Av Krister Wallmark
2013-10-06
Kommentarer
Skicka en kommentar