Gäddtävlingar
Jag är glad att det börjar tänkas om gällande gäddfisket så att gäddan börjar visas mer och mer respekt även här i Norrbotten.
En del i den respekten för gäddan ökas på med hjälp av de catch and release tävlingar som kommit på senare år. Det har faktiskt varit några stycken i år, men längst har Mieko gäddfisketävling hållit på. Har bestämt för mig att Kalix fisketävling någon gång försökt sälja sin tävling som catch and release tävling, men det är den verkligen inte. Eftersom gäddor över 6 kg får vägas in (gränsen var under flera år 5 kg) så är det enda de gör att sabba medelvikten. Och man avlivar de stora med sina värdefulla storgäddgener så man sabbar medelvikten både på kort och lång sikt.. De sabbar för alla sportfiskare, stora gäddor behövs också i vattnen för att hålla rätt balans inom alla arter. Dessutom får barn se stora mäktiga gäddor hänga döda och tar lätt då efter.
Så sent som 2008 så fångades det under tävlingen hela 21 (minst) gäddor över 6 kg. Det fattar nog alla vad sånt påverkar. Och efter det året har man inte heller varit i närheten av det resultatet.
Och nej jag skriver inte skit om tävlingen utan att ha agerat, har varit i kontakt med dem flera gånger, första gången för en massa år sedan och på ett vänligt sätt lagt fram mina synpunkter. Jag vet också att andra varit i kontakt med dem i samma ärende, men inget relevant har hänt.
Men nu var det catch and release tävlingar jag tänkte skriva om. Där blir det istället tvärtom, barn får förstå att gäddor är värdefulla i och med att de släpps tillbaka levande.
Jag har fått frågan varför vi i klubben ej ställer upp, eller vad som kan få oss att ställa upp. Men jag kan bara svara för mig själv. För mig personligen så tävlade jag mycket från slutet av 80 till runt början av 2000. först bara pimpeltävlingar sedan blev det även tävlingsmete (både i tävlingar med och utan mäskning, alltså traditionellt respektive modernt mete) och gäddfisketävlingar. Plus från mars 1996 och en del år framåt även tävling i specimenfiske. Så jag tävlade intensivt, men fastän jag gjorde bra resultat i faktiskt alla dem disciplinerna (vill inte gå in på några resultat här och nu i alla fall, men finns säkert att finna info om några av tävlingarna) så suger det inte för tillfället. Känner att jag liksom gjort den biten.
När jag tävlar är det seriöst, är det tävling så är det tävling annars ser jag ingen orsak att tävla. Kan inte se mig ställa upp bara för att ställa upp i en dylik gäddtävling, ploja mig igenom den, utan att bry mig om resultatet. Vet att alla inte är så, och för dem som inte är så, går det nog inte förstå, och då får det så vara, inget jag kan göra något åt. Men istället är det åt andra hållet för sådana som mig, att vi tänker samma om de som inte är så... Kan ta ett exempel på hur jag tänkte när jag tävlade i tävlingspimpel och man kunde se vissa tävlingsfiskare som var med i tävlingsklubbar och tävlade helg efter helg. Men man kunde se att de inte tog i max, inte borrade så fort de kunde, inte förflyttade sig så fort man kunde mellan fiskeplatser, inte drog upp fiskarna och krokade av och släppte i pirken igen så fort som de skulle kunnat för att vinna hundradelar på alla möjliga ställen, vilket jag hade väldigt svårt att förstå. En sak om någon som bara tävlar någon gång ibland på rent skoj eller för solens skull eller what ever gör så, men med i en tävlingsklubb och tävlar "jämnt". Men, jag förstår att alla människor är olika, det måste man försöka köpa.
Skulle jag vara med i en gäddtävling igen är risken väldigt stor att jag skulle känna att jag "måste" tävla vidare (speciellt om tävlingen gått dåligt) för att göra bättre nästa gång. Men att komma in i den biten igen är för tillfället inget jag känner för. Kan vara som ett gift att tävla, så jag har minst sagt förståelse för de som tävlar...
Så summa summarum, ingen ska tro att jag inte är med för att jag inte är nöjd med reglerna. Tvärtom, har ögnat igenom dem och kunde inte se något att anmärka på (dessutom är fisket i områden som hyser stora gäddor). De är i linje med vad jag själv redan för många år sedan föreslog vissa gäddbonkartävlingar att börja med. Gillar skarpt att gäddan visas respekt. Dessutom lägger eldsjälarna ned mycket tid på arrangemangen av dessa seriösa tävlingar, bara att buga och bocka för ett bra jobb.
Är stor skillnad nu mot från slutet av 80-talet (då jag själv började med catch and release på gädda) och många år framåt då jag personligen flera gånger varit med om att bli utskälld för att ha släppt tillbaka stora gäddor...
Och beskrivning som:
- Ja, du vet han som släpper tillbaka gäddorna, jaha han.
Det var då och då var det rätt så unikt uppe i norr att släppa tillbaka stora gäddor. Men det har runnit mycket vatten mellan stenarna sedan dess.
Även Rickard har förresten varit med i en del gäddtävlingar här uppe i Norrbotten. Men i stort varför övriga i klubben ej är med vet jag inte. Däremot tror jag att jag vågar säga att ingen av dem ogillar reglerna som t.ex. tillämpas i mieko gäddfisketävling. Antar att de kort sagt inte är så sugna på tävlingsfisket.
Jag skrev ovan att "dessutom är fisket i områden som hyser stora gäddor" Fick precis veta (skrev ovanstående i söndags) att det i mieko gäddfisketävling (som var i lördags) plockades upp 6 över 110 cm. En mätte 110 cm, tre stycken 112 cm, en 115 cm och så den största som mätte fina 120 cm med en vikt av 11,5 kg. Till synes tom i magen, den hade alltså kunnat väga bra mycket mer. Fick en bild på gäddan mailad som jag fick använda, gäddan fotad mot måttbrädan.
Längsta gäddan i Morjärv var på fina 110 cm.
Robin Utbys hade med sig David Lundqvist i båten. Ingen av dem behöver nog någon större presentation, utan de flesta predatorfiskare känner till dem. Det var inte oväntat att de vann tävlingen i Jämtön. Två mycket skickliga gäddfiskare i samma båt plus att Robin känner till vattnen kanonbra, så det var en lågoddsare, vilket det också var att de även vann totalt, där man räknade in båda dagarnas resultat (lördag Jämtön och söndag Morjärv.) Deras längsta gädda var 115 cm. I båda tävlingarna fick man räkna in de 3 längsta från varje team. Jag kan förresten länka in reglerna här:Så för ni som är sugna är det bara att ställa upp nästa år och dra ännu större gäddor. Fiskeområdena är bevisligen heta!
***
Kollade precis i nyhetsarkivet att jag skrivit om catch and kill tävlingar förut, 2008 och 2009. Om vad jag tyckte och även förslag på regler för catch and release tävlingar. Plus lite annat. Vid intresse kolla här:
/Krister
En del i den respekten för gäddan ökas på med hjälp av de catch and release tävlingar som kommit på senare år. Det har faktiskt varit några stycken i år, men längst har Mieko gäddfisketävling hållit på. Har bestämt för mig att Kalix fisketävling någon gång försökt sälja sin tävling som catch and release tävling, men det är den verkligen inte. Eftersom gäddor över 6 kg får vägas in (gränsen var under flera år 5 kg) så är det enda de gör att sabba medelvikten. Och man avlivar de stora med sina värdefulla storgäddgener så man sabbar medelvikten både på kort och lång sikt.. De sabbar för alla sportfiskare, stora gäddor behövs också i vattnen för att hålla rätt balans inom alla arter. Dessutom får barn se stora mäktiga gäddor hänga döda och tar lätt då efter.
Så sent som 2008 så fångades det under tävlingen hela 21 (minst) gäddor över 6 kg. Det fattar nog alla vad sånt påverkar. Och efter det året har man inte heller varit i närheten av det resultatet.
Och nej jag skriver inte skit om tävlingen utan att ha agerat, har varit i kontakt med dem flera gånger, första gången för en massa år sedan och på ett vänligt sätt lagt fram mina synpunkter. Jag vet också att andra varit i kontakt med dem i samma ärende, men inget relevant har hänt.
Men nu var det catch and release tävlingar jag tänkte skriva om. Där blir det istället tvärtom, barn får förstå att gäddor är värdefulla i och med att de släpps tillbaka levande.
Jag har fått frågan varför vi i klubben ej ställer upp, eller vad som kan få oss att ställa upp. Men jag kan bara svara för mig själv. För mig personligen så tävlade jag mycket från slutet av 80 till runt början av 2000. först bara pimpeltävlingar sedan blev det även tävlingsmete (både i tävlingar med och utan mäskning, alltså traditionellt respektive modernt mete) och gäddfisketävlingar. Plus från mars 1996 och en del år framåt även tävling i specimenfiske. Så jag tävlade intensivt, men fastän jag gjorde bra resultat i faktiskt alla dem disciplinerna (vill inte gå in på några resultat här och nu i alla fall, men finns säkert att finna info om några av tävlingarna) så suger det inte för tillfället. Känner att jag liksom gjort den biten.
När jag tävlar är det seriöst, är det tävling så är det tävling annars ser jag ingen orsak att tävla. Kan inte se mig ställa upp bara för att ställa upp i en dylik gäddtävling, ploja mig igenom den, utan att bry mig om resultatet. Vet att alla inte är så, och för dem som inte är så, går det nog inte förstå, och då får det så vara, inget jag kan göra något åt. Men istället är det åt andra hållet för sådana som mig, att vi tänker samma om de som inte är så... Kan ta ett exempel på hur jag tänkte när jag tävlade i tävlingspimpel och man kunde se vissa tävlingsfiskare som var med i tävlingsklubbar och tävlade helg efter helg. Men man kunde se att de inte tog i max, inte borrade så fort de kunde, inte förflyttade sig så fort man kunde mellan fiskeplatser, inte drog upp fiskarna och krokade av och släppte i pirken igen så fort som de skulle kunnat för att vinna hundradelar på alla möjliga ställen, vilket jag hade väldigt svårt att förstå. En sak om någon som bara tävlar någon gång ibland på rent skoj eller för solens skull eller what ever gör så, men med i en tävlingsklubb och tävlar "jämnt". Men, jag förstår att alla människor är olika, det måste man försöka köpa.
Skulle jag vara med i en gäddtävling igen är risken väldigt stor att jag skulle känna att jag "måste" tävla vidare (speciellt om tävlingen gått dåligt) för att göra bättre nästa gång. Men att komma in i den biten igen är för tillfället inget jag känner för. Kan vara som ett gift att tävla, så jag har minst sagt förståelse för de som tävlar...
Så summa summarum, ingen ska tro att jag inte är med för att jag inte är nöjd med reglerna. Tvärtom, har ögnat igenom dem och kunde inte se något att anmärka på (dessutom är fisket i områden som hyser stora gäddor). De är i linje med vad jag själv redan för många år sedan föreslog vissa gäddbonkartävlingar att börja med. Gillar skarpt att gäddan visas respekt. Dessutom lägger eldsjälarna ned mycket tid på arrangemangen av dessa seriösa tävlingar, bara att buga och bocka för ett bra jobb.
Är stor skillnad nu mot från slutet av 80-talet (då jag själv började med catch and release på gädda) och många år framåt då jag personligen flera gånger varit med om att bli utskälld för att ha släppt tillbaka stora gäddor...
Och beskrivning som:
- Ja, du vet han som släpper tillbaka gäddorna, jaha han.
Det var då och då var det rätt så unikt uppe i norr att släppa tillbaka stora gäddor. Men det har runnit mycket vatten mellan stenarna sedan dess.
Även Rickard har förresten varit med i en del gäddtävlingar här uppe i Norrbotten. Men i stort varför övriga i klubben ej är med vet jag inte. Däremot tror jag att jag vågar säga att ingen av dem ogillar reglerna som t.ex. tillämpas i mieko gäddfisketävling. Antar att de kort sagt inte är så sugna på tävlingsfisket.
Jag skrev ovan att "dessutom är fisket i områden som hyser stora gäddor" Fick precis veta (skrev ovanstående i söndags) att det i mieko gäddfisketävling (som var i lördags) plockades upp 6 över 110 cm. En mätte 110 cm, tre stycken 112 cm, en 115 cm och så den största som mätte fina 120 cm med en vikt av 11,5 kg. Till synes tom i magen, den hade alltså kunnat väga bra mycket mer. Fick en bild på gäddan mailad som jag fick använda, gäddan fotad mot måttbrädan.
 |
| Det är mäktiga gäddor, inte minst på tävling. Gäddan på 120 cm fångades förövrigt av Robert Bertrand. |
Längsta gäddan i Morjärv var på fina 110 cm.
Robin Utbys hade med sig David Lundqvist i båten. Ingen av dem behöver nog någon större presentation, utan de flesta predatorfiskare känner till dem. Det var inte oväntat att de vann tävlingen i Jämtön. Två mycket skickliga gäddfiskare i samma båt plus att Robin känner till vattnen kanonbra, så det var en lågoddsare, vilket det också var att de även vann totalt, där man räknade in båda dagarnas resultat (lördag Jämtön och söndag Morjärv.) Deras längsta gädda var 115 cm. I båda tävlingarna fick man räkna in de 3 längsta från varje team. Jag kan förresten länka in reglerna här:Så för ni som är sugna är det bara att ställa upp nästa år och dra ännu större gäddor. Fiskeområdena är bevisligen heta!
***
Kollade precis i nyhetsarkivet att jag skrivit om catch and kill tävlingar förut, 2008 och 2009. Om vad jag tyckte och även förslag på regler för catch and release tävlingar. Plus lite annat. Vid intresse kolla här:
/Krister
Kommentarer
Skicka en kommentar