ARJEPLOG
Ibland så börjar man fundera över om de beslut man fattar är så smarta, detta var ett sådant tillfälle! Hade jobbat natt hela veckan. Efter sista passet hem och packa, sen helt utan sömn direkt iväg med bilen mot Arjeplog!
Jag och kompisen Robban hade nästan i ett års tid pratat om att fara till Rapasundet i Hornavan för att bottenmeta efter lake. Tillsammans med Conny så hade vi varit dit året innan. Vi hade väl inget kanonfiske, tillsammans 7 lakar med ett topp av Conny på 3200g. Men då var vi första i helgen i oktober, och vi antog att det var för varmt i vattnet då.
Problemet nu var bara att hitta en helg som skulle passa för oss båda, jag ville absolut fara en helg när det var så nära nymåne som bara möjligt. Det är ju genom forskning bevisat att i alla fall lakarna som vandrar upp i vattendragen för lek vandrar under eller i närheten av nymåne. Fast på detta ställe vet jag inte om detta har annat än psykologisk betydelse. Enligt tidigare fiskeartiklar man läst så leker sellaken (någon form av siklöja) precis här under höst/förvinter, och att laken helt enkelt är här för att ”mumsa” i sig dem!
Hur som helst Robban kom med ett förslag på en helg som passade honom, var bara det att då hade jag min 7 dagars vecka med 11 timmars pass lördag och söndag. Så det sket sig. Men då kom jag med mitt förslag, den 24-26 november med nymåne den 26:e, kanon! Var bara det att då var ”Rob” utomlands!
Men är man sugen så är man! Fast började misströsta en kort stund kvällen innan jag skulle fara. Har ett längre tag haft så att mitten och bakersta delen av avgassystemet vid ett par tillfällen ”glidit isär”. Men har bara varit att krypa under och passa in rören så brukar det hålla ända tills man kör i något jättegupp. Men när jag denna kväll kröp under för att fixa detta så såg jag att ”hela skiten var paj”, gick inte att fixa! Zlatan, att köra med detta oljud i 25 mil! Men samlade mig rätt snabbt, tänkte att så lite ska inte få stoppa mig! När jag kom till jobbet så fick jag dessutom en skarp varning. – Starta inte upp bilen under natten för somnar du då så kanske du inte vaknar igen!! - Visst, visst, sa jag.
Men så var man i alla fall på väg, jobbarkompisen hade sagt att kör bara lugnt så går det nog bra. Men jag hade en helt annan taktik, att stå på så mycket jag bara vågar så att man inte kan slappna av helt och så att jag helt enkelt hinner fram innan jag somnar! Föret var inte bra, var väldigt spårigt så bilen for och småslängde mest hela tiden, det passade ju egentligen mig ganska bra, det fick räcka med mellan 120-135 km/h på rakorna. Kan tillägga att jag inte blev omkörd men däremot fick köra om många, när de flesta verkade glida fram runt 65-70 km/t! Men allt gick väldigt bra var inte ens i närheten av att somna.
Var framme ca 12.40 denna fredag. Men när jag kom till turistbyrån så hade de lunchstängt fram till 13.00. Aah, gick in i dörren bredvid istället och frågade om inte möjligen de sålde fiskekort. – Nä, det gör vi inte, men Rapasundet finns det ju inget som heter. Du svamlar bestämt, sa damen i kassan. - Det gör jag inte jag har varit dit förut, sa jag. Vänta då sa hon, ska ringa ett samtal. Då hör jag hur hon säger men inte finns det väl någon lake i Rapatjärn heller, där finns ju bara inplanterat. - Jag ska inte till Rapatjärn, ska till sundet innan. Rapasundet, sa jag på gränsen till att börja bli irriterad! Då frågade hon i alla fall om det, fast det svar jag fick var att till det behöver du inget fiskekort. - Nä, jag ska ha fiskekort vi har haft det förut också, svarade jag. Men sen ides jag inte ödsla mer tid på detta meningslösa samtal. Men tittade mig runt i affären och insåg att jag faktiskt kunde göra lite nytta här, var ca 30 olika utställare som hade sina alster för försäljning, plus att det fanns några inköpta prylar också. Bums så stod man där med 2 inslagna julklappar i handen!
Så småningom så hade jag i alla fall mitt fiskekort och var framme vid fiskestället. Var en vägarbetare där och höll på precis på den vägbank som jag skulle fiska ifrån. Jag pratade med honom, han skulle göra provborrningar alldeles intill nuvarande brokanal, detta pga. att nuvarande bro var för smal så att en helt ny bro och kanal skulle göras. Rätt fränt, han hade en maskin som han styrde med en radiodosa, med denna maskin så borrade han rakt genom bro och sten 8 meter ner!
Frågan var ju om detta borrande skulle kunna ödelägga fisket? Men det skulle man ju snart få veta, nu skyndade jag mig att rigga upp mina banksticks, nappalarm, monkeyclimbers och de 2 spön som är tillåtet att ha här. De beten jag skulle använda var siklöja alternativt siklöja och räka. Var faktiskt lite is inne vid land som jag skyndade mig att hacka bort. La det första spöet rakt utanför bron och det andra snett ute i vattenströmmen. Så fick man då äntligen slå sig ner på stolen, puh… Men vad, pip, pip, pip det var ju nästan heljust än, men nog var det ett napp alltid. Skyndade mig fram till spöet och svingade det bakåt i ett rejält mothugg, fast fisk, yes, vad kul! Upp kom en lake i inte alltför imponerande size, men nu visste jag att de var här! Bara på med nytt agn och slänga ut. Så plötsligt kom inte bara ett pip utan ett konstant tjut! Climbern bara öste upp och ner, jeesus, greppade spöet och drog till, attans borta!! Detta kan baske mig inte ha varit en lake. Det hade nappat på en ”cocktail” siklöja/räka placerat mitt i kanalen bara en liten bit utanför bron. Tillsammans med den turbogädda på 7350g som Lasse fångade i ett Luleåvatten så var nog detta det ”grövsta” napp jag hört. Det var ännu inte mörkt, misstänker starkt en öring eller lax! Kanske man nästa gång ska rikta på laxfisk under dagen?! Nått mer turbonapp blev det inte men en massa laknapp, var mer än en gång som jag drillade lake samtidigt som det nappade på det andra spöet. Men var besviken över storleken, de vägde nog inte mer än upp till 2 kg. Efter någon timma ytterligare så blev det lugnt, men inte på fisket utan för att den borrande vägarbetaren slutade att borra… Om det var på grund av det vill jag inte spekulera i, men nu började sizen bli lite respektabel i alla fall. Efter ett tag så hade jag fått lake på: 2750, 2850, 2925 och 3000 g.
Framåt sjutiden så började det bli lugnare och lugnare med napp, jag kände också för att ta det lugnare, Mr Blund, John Blund, började starkt göra sig påmind! Rafsade ihop grejorna och la dem bakom bilen, själv så la jag mig i bilen och läste ett tag, men vid åttasnåret så sov jag.
Vaknade efter ett tag av att jag frös. Insåg att det kanske inte var så smart att bara ha med sig ett täcke som klädkomplement. Nåja, en stund skulle man väl ändå våga ha igång bilen. Visst, fick upp värmen stängde av motorn och somnade. Men jag vaknade snart igen av att jag frös… Ah va tusan, igång med bilen, max värme på, och så var det varmt och skönt igen. Vaknade igen och tänkte att vad är det för jädrans buller, det som inte skulle få hända hade hänt, jag hade somnat med bilen igång!! Snabbt av med tändningen, det tog inte lång stund innan jag kunde konstatera att jag levde! Nåja, det man förenklat kan säga om den natten är att jag sov inte så mycket… Vid femtiden så började jag att läsa ett par broschyrer om fisket i Arjeplog, taklampan strulade så började att ”pula” på med den. - Ska du ha kaffe, hör jag då, öh, öppnar bildörren och kunde konstatera att det var vägarbetaren som var tillbaks med sin lastbil. - Nä, det är bra har allt jag behöver här, vilket var det allra vettigaste jag kunde kläcka ur mig just då. Sen funderade jag över att egentligen så har man det inte så dumt i bilen, förutom då att man frös och att bilen levde om och var en dödsfälla. Jag menar jag hade mackor, godis, dricka och tidningar, han har det säkert inte nå bättre i lastbilen!
Han startade upp med sitt borrande och jag började kravla mig ut ur bilen. Insåg att jag ändå haft tur, det regnade, så väldans kallt kan det alltså inte ha varit. Fast och andra sidan, skulle väderleksrapporterna ha lovat kallt så hade man nog antingen haft varmare kläder, helt avgassystem eller så skulle man ha stannat hemma, hoppas jag…
Föregående dag hade målet varit att komma igång med fisket så fort som möjligt, med den steniga mark som är här så innebar det att jag stack ner bankstickens på första och kanske sämsta ställe. Då hade jag varit tvungen att balansera mig fram på en snöig slänt för att komma fram till ena spöet, märkte rätt snabbt att det inte var speciellt upphetsande att göra det i mörkret. Nu var det många timmar kvar tills skymningen så nu gjorde jag det bra. Mina bankstick fick jag bra placerade, hade med mig en spade och sand fanns det gått om, så sandade där jag skulle gå. Givetvis så satte jag också upp mitt parasoll som skydd mot regnet. Så var jag redo för nya nappatag, agnade på mina enkelkrokar och lobbade ut, sen var det bara att vänta. Vänta fick jag, började nästan omgående att tänka på förra årets fiske här. Då hade vi fått våra 7 lakar första dagen, andra dagen då vädret var som nu, regn och kraftig blåst så hade vi inte fått en enda. Jag började frysa, var som att vinden piskade sig in under flytoverallen. Vid elvatiden så kom då första nappet, blev inte speciellt upphetsande var en lake på runt 1,5 kg. Sen var det lugnt igen. Vägarbetaren tog en paus och kom ner och satte sig för att prata. Det visade sig att han inte alls var bortkommen när det gällde fiske. Hade bl.a. tagit havsöring upp till 8,2 kg på flugspö. Han berättade också att han bodde i Härnösand och jag tror att det var i Indalsälven han tagit största öringen, och att han och hans vänner också tagit flera grymma gäddor där på trolling. När han hörde att mina största gäddor låg på runt 13 kilo så påstod han att deras var klart större än så, men att de då var tagna på ett olagligt ställe som däremot nu var upplåtet till högt pris. När han gick upp så sa han. - Kom så får du kaffe. Jag är ju ingen större kaffedrickare men kände att jag ville komma och kolla hur han hade det i sin lastbil. Otroligt, han hade inrett ett helt j*kla kök därinne! Förutom att det var runt 20 grader varmt så fanns bord, bänkar, torkskåp, spis och mikrovågsugn!
Men jag var här för att fiska inte för att sitta i ett kök! Ut igen för att fiska. Men dött var det. Kallt blev det igen, av tre orsaker så bestämde jag mig för att åka in till Arjeplog. 1: Nappade inte. 2: Frös. 3: Hade på affären sett ytterligare en potentiell julklapp. Efter ett samtal till morsan så visste jag att det var nått. När biträdet höll på med att slå in paketet så frågade hon om jag behövde julklapp till någon friluftsmänniska, - Jodå, svarade jag. Då tog hon fram en kartong, i den fanns en grej i ett fodral. Fodralet gick att fästa i bältet, vad som fanns i fodralet? Jo, en grej som ingen friluftsmänniska borde klara sig utan? En teleskopisk grillpinne… Bara för att det är både töntigt och coolt samtidigt så blev jag tvungen att köpa en till mig själv.
Väl igång med fisket igen så kunde jag konstatera att det inte nappade nu heller. Startade då upp bilen för att få sitta och värma mig en sista gång innan man skulle köra hundra procent på fisket.
Japp, vid skymningen så kom de igång igen, fiskade fram till ca 19,30, då hade nappen börjat minska i antal. Det var mindre storlek på fisken än dan innan, de största kanske nuddade vid 2,5 kg. Men antalsmässigt så hade jag nog lyckats få ihop ca 20-25 lakar. Då jag också fått lika många dagen innan så får man lov att säga att det var ett mycket bra och roligt fiske, det enda som saknades var en riktigt stor, och de finns där. Då man hör att de fått lakar med marginal över 10 kg. på fasta redskap i Hornavan så vet man ju att chansen finns.
Ska slutligen bara nämna lite kort om hemresan. Kände direkt att detta inte blir någon barnlek. Nästan omgående så höll jag på att ”mikrosomna” flera gånger efter varann. Gjorde det enda rätta, stannade av för att vila, hann inte mer än dra åt handbromsen så sov jag! Med tanke på att motorn var igång så var det nog lämpligt att jag vaknade efter ett kort tag. Men nu gick det bättre, i ca 30 minuter, sen var det samma visa igen. Men vad fanns nu för alternativ? Att stanna och sova med motorn avslagen och riskera att frysa häcken av sig. Eller stanna och sova med den igång och riskera att somna på livstid, eller så fortsätta köra och riskera att somna med allt vad det kan innebära. Det kostar att ligga på topp, men det fanns inga bra alternativ att välja på, det blev att köra vidare. Kände jag skulle kunna somna vilken minut som helst. Fanns en grej som visade sig funka rätt skapligt, att veva ner sidorutan och stoppa ut skallen under körning, då gick det sen bra i säkert 30-40 sek! Det blev rätt många gånger som man fick stoppa ut skallen… Men jag kom hem utan missöden. (Man lär sig nånting, varje dag…)
Till sist vill jag bara säga. Gör ej om detta att köra så trött, det är inte säkert att det slutar lika väl för alla!!
Av Krister Wallmark
Jag och kompisen Robban hade nästan i ett års tid pratat om att fara till Rapasundet i Hornavan för att bottenmeta efter lake. Tillsammans med Conny så hade vi varit dit året innan. Vi hade väl inget kanonfiske, tillsammans 7 lakar med ett topp av Conny på 3200g. Men då var vi första i helgen i oktober, och vi antog att det var för varmt i vattnet då.
Problemet nu var bara att hitta en helg som skulle passa för oss båda, jag ville absolut fara en helg när det var så nära nymåne som bara möjligt. Det är ju genom forskning bevisat att i alla fall lakarna som vandrar upp i vattendragen för lek vandrar under eller i närheten av nymåne. Fast på detta ställe vet jag inte om detta har annat än psykologisk betydelse. Enligt tidigare fiskeartiklar man läst så leker sellaken (någon form av siklöja) precis här under höst/förvinter, och att laken helt enkelt är här för att ”mumsa” i sig dem!
Hur som helst Robban kom med ett förslag på en helg som passade honom, var bara det att då hade jag min 7 dagars vecka med 11 timmars pass lördag och söndag. Så det sket sig. Men då kom jag med mitt förslag, den 24-26 november med nymåne den 26:e, kanon! Var bara det att då var ”Rob” utomlands!
Men är man sugen så är man! Fast började misströsta en kort stund kvällen innan jag skulle fara. Har ett längre tag haft så att mitten och bakersta delen av avgassystemet vid ett par tillfällen ”glidit isär”. Men har bara varit att krypa under och passa in rören så brukar det hålla ända tills man kör i något jättegupp. Men när jag denna kväll kröp under för att fixa detta så såg jag att ”hela skiten var paj”, gick inte att fixa! Zlatan, att köra med detta oljud i 25 mil! Men samlade mig rätt snabbt, tänkte att så lite ska inte få stoppa mig! När jag kom till jobbet så fick jag dessutom en skarp varning. – Starta inte upp bilen under natten för somnar du då så kanske du inte vaknar igen!! - Visst, visst, sa jag.
Men så var man i alla fall på väg, jobbarkompisen hade sagt att kör bara lugnt så går det nog bra. Men jag hade en helt annan taktik, att stå på så mycket jag bara vågar så att man inte kan slappna av helt och så att jag helt enkelt hinner fram innan jag somnar! Föret var inte bra, var väldigt spårigt så bilen for och småslängde mest hela tiden, det passade ju egentligen mig ganska bra, det fick räcka med mellan 120-135 km/h på rakorna. Kan tillägga att jag inte blev omkörd men däremot fick köra om många, när de flesta verkade glida fram runt 65-70 km/t! Men allt gick väldigt bra var inte ens i närheten av att somna.
Var framme ca 12.40 denna fredag. Men när jag kom till turistbyrån så hade de lunchstängt fram till 13.00. Aah, gick in i dörren bredvid istället och frågade om inte möjligen de sålde fiskekort. – Nä, det gör vi inte, men Rapasundet finns det ju inget som heter. Du svamlar bestämt, sa damen i kassan. - Det gör jag inte jag har varit dit förut, sa jag. Vänta då sa hon, ska ringa ett samtal. Då hör jag hur hon säger men inte finns det väl någon lake i Rapatjärn heller, där finns ju bara inplanterat. - Jag ska inte till Rapatjärn, ska till sundet innan. Rapasundet, sa jag på gränsen till att börja bli irriterad! Då frågade hon i alla fall om det, fast det svar jag fick var att till det behöver du inget fiskekort. - Nä, jag ska ha fiskekort vi har haft det förut också, svarade jag. Men sen ides jag inte ödsla mer tid på detta meningslösa samtal. Men tittade mig runt i affären och insåg att jag faktiskt kunde göra lite nytta här, var ca 30 olika utställare som hade sina alster för försäljning, plus att det fanns några inköpta prylar också. Bums så stod man där med 2 inslagna julklappar i handen!
Så småningom så hade jag i alla fall mitt fiskekort och var framme vid fiskestället. Var en vägarbetare där och höll på precis på den vägbank som jag skulle fiska ifrån. Jag pratade med honom, han skulle göra provborrningar alldeles intill nuvarande brokanal, detta pga. att nuvarande bro var för smal så att en helt ny bro och kanal skulle göras. Rätt fränt, han hade en maskin som han styrde med en radiodosa, med denna maskin så borrade han rakt genom bro och sten 8 meter ner!
Frågan var ju om detta borrande skulle kunna ödelägga fisket? Men det skulle man ju snart få veta, nu skyndade jag mig att rigga upp mina banksticks, nappalarm, monkeyclimbers och de 2 spön som är tillåtet att ha här. De beten jag skulle använda var siklöja alternativt siklöja och räka. Var faktiskt lite is inne vid land som jag skyndade mig att hacka bort. La det första spöet rakt utanför bron och det andra snett ute i vattenströmmen. Så fick man då äntligen slå sig ner på stolen, puh… Men vad, pip, pip, pip det var ju nästan heljust än, men nog var det ett napp alltid. Skyndade mig fram till spöet och svingade det bakåt i ett rejält mothugg, fast fisk, yes, vad kul! Upp kom en lake i inte alltför imponerande size, men nu visste jag att de var här! Bara på med nytt agn och slänga ut. Så plötsligt kom inte bara ett pip utan ett konstant tjut! Climbern bara öste upp och ner, jeesus, greppade spöet och drog till, attans borta!! Detta kan baske mig inte ha varit en lake. Det hade nappat på en ”cocktail” siklöja/räka placerat mitt i kanalen bara en liten bit utanför bron. Tillsammans med den turbogädda på 7350g som Lasse fångade i ett Luleåvatten så var nog detta det ”grövsta” napp jag hört. Det var ännu inte mörkt, misstänker starkt en öring eller lax! Kanske man nästa gång ska rikta på laxfisk under dagen?! Nått mer turbonapp blev det inte men en massa laknapp, var mer än en gång som jag drillade lake samtidigt som det nappade på det andra spöet. Men var besviken över storleken, de vägde nog inte mer än upp till 2 kg. Efter någon timma ytterligare så blev det lugnt, men inte på fisket utan för att den borrande vägarbetaren slutade att borra… Om det var på grund av det vill jag inte spekulera i, men nu började sizen bli lite respektabel i alla fall. Efter ett tag så hade jag fått lake på: 2750, 2850, 2925 och 3000 g.
Framåt sjutiden så började det bli lugnare och lugnare med napp, jag kände också för att ta det lugnare, Mr Blund, John Blund, började starkt göra sig påmind! Rafsade ihop grejorna och la dem bakom bilen, själv så la jag mig i bilen och läste ett tag, men vid åttasnåret så sov jag.
Vaknade efter ett tag av att jag frös. Insåg att det kanske inte var så smart att bara ha med sig ett täcke som klädkomplement. Nåja, en stund skulle man väl ändå våga ha igång bilen. Visst, fick upp värmen stängde av motorn och somnade. Men jag vaknade snart igen av att jag frös… Ah va tusan, igång med bilen, max värme på, och så var det varmt och skönt igen. Vaknade igen och tänkte att vad är det för jädrans buller, det som inte skulle få hända hade hänt, jag hade somnat med bilen igång!! Snabbt av med tändningen, det tog inte lång stund innan jag kunde konstatera att jag levde! Nåja, det man förenklat kan säga om den natten är att jag sov inte så mycket… Vid femtiden så började jag att läsa ett par broschyrer om fisket i Arjeplog, taklampan strulade så började att ”pula” på med den. - Ska du ha kaffe, hör jag då, öh, öppnar bildörren och kunde konstatera att det var vägarbetaren som var tillbaks med sin lastbil. - Nä, det är bra har allt jag behöver här, vilket var det allra vettigaste jag kunde kläcka ur mig just då. Sen funderade jag över att egentligen så har man det inte så dumt i bilen, förutom då att man frös och att bilen levde om och var en dödsfälla. Jag menar jag hade mackor, godis, dricka och tidningar, han har det säkert inte nå bättre i lastbilen!
Han startade upp med sitt borrande och jag började kravla mig ut ur bilen. Insåg att jag ändå haft tur, det regnade, så väldans kallt kan det alltså inte ha varit. Fast och andra sidan, skulle väderleksrapporterna ha lovat kallt så hade man nog antingen haft varmare kläder, helt avgassystem eller så skulle man ha stannat hemma, hoppas jag…
Föregående dag hade målet varit att komma igång med fisket så fort som möjligt, med den steniga mark som är här så innebar det att jag stack ner bankstickens på första och kanske sämsta ställe. Då hade jag varit tvungen att balansera mig fram på en snöig slänt för att komma fram till ena spöet, märkte rätt snabbt att det inte var speciellt upphetsande att göra det i mörkret. Nu var det många timmar kvar tills skymningen så nu gjorde jag det bra. Mina bankstick fick jag bra placerade, hade med mig en spade och sand fanns det gått om, så sandade där jag skulle gå. Givetvis så satte jag också upp mitt parasoll som skydd mot regnet. Så var jag redo för nya nappatag, agnade på mina enkelkrokar och lobbade ut, sen var det bara att vänta. Vänta fick jag, började nästan omgående att tänka på förra årets fiske här. Då hade vi fått våra 7 lakar första dagen, andra dagen då vädret var som nu, regn och kraftig blåst så hade vi inte fått en enda. Jag började frysa, var som att vinden piskade sig in under flytoverallen. Vid elvatiden så kom då första nappet, blev inte speciellt upphetsande var en lake på runt 1,5 kg. Sen var det lugnt igen. Vägarbetaren tog en paus och kom ner och satte sig för att prata. Det visade sig att han inte alls var bortkommen när det gällde fiske. Hade bl.a. tagit havsöring upp till 8,2 kg på flugspö. Han berättade också att han bodde i Härnösand och jag tror att det var i Indalsälven han tagit största öringen, och att han och hans vänner också tagit flera grymma gäddor där på trolling. När han hörde att mina största gäddor låg på runt 13 kilo så påstod han att deras var klart större än så, men att de då var tagna på ett olagligt ställe som däremot nu var upplåtet till högt pris. När han gick upp så sa han. - Kom så får du kaffe. Jag är ju ingen större kaffedrickare men kände att jag ville komma och kolla hur han hade det i sin lastbil. Otroligt, han hade inrett ett helt j*kla kök därinne! Förutom att det var runt 20 grader varmt så fanns bord, bänkar, torkskåp, spis och mikrovågsugn!
Men jag var här för att fiska inte för att sitta i ett kök! Ut igen för att fiska. Men dött var det. Kallt blev det igen, av tre orsaker så bestämde jag mig för att åka in till Arjeplog. 1: Nappade inte. 2: Frös. 3: Hade på affären sett ytterligare en potentiell julklapp. Efter ett samtal till morsan så visste jag att det var nått. När biträdet höll på med att slå in paketet så frågade hon om jag behövde julklapp till någon friluftsmänniska, - Jodå, svarade jag. Då tog hon fram en kartong, i den fanns en grej i ett fodral. Fodralet gick att fästa i bältet, vad som fanns i fodralet? Jo, en grej som ingen friluftsmänniska borde klara sig utan? En teleskopisk grillpinne… Bara för att det är både töntigt och coolt samtidigt så blev jag tvungen att köpa en till mig själv.
Väl igång med fisket igen så kunde jag konstatera att det inte nappade nu heller. Startade då upp bilen för att få sitta och värma mig en sista gång innan man skulle köra hundra procent på fisket.
Japp, vid skymningen så kom de igång igen, fiskade fram till ca 19,30, då hade nappen börjat minska i antal. Det var mindre storlek på fisken än dan innan, de största kanske nuddade vid 2,5 kg. Men antalsmässigt så hade jag nog lyckats få ihop ca 20-25 lakar. Då jag också fått lika många dagen innan så får man lov att säga att det var ett mycket bra och roligt fiske, det enda som saknades var en riktigt stor, och de finns där. Då man hör att de fått lakar med marginal över 10 kg. på fasta redskap i Hornavan så vet man ju att chansen finns.
Ska slutligen bara nämna lite kort om hemresan. Kände direkt att detta inte blir någon barnlek. Nästan omgående så höll jag på att ”mikrosomna” flera gånger efter varann. Gjorde det enda rätta, stannade av för att vila, hann inte mer än dra åt handbromsen så sov jag! Med tanke på att motorn var igång så var det nog lämpligt att jag vaknade efter ett kort tag. Men nu gick det bättre, i ca 30 minuter, sen var det samma visa igen. Men vad fanns nu för alternativ? Att stanna och sova med motorn avslagen och riskera att frysa häcken av sig. Eller stanna och sova med den igång och riskera att somna på livstid, eller så fortsätta köra och riskera att somna med allt vad det kan innebära. Det kostar att ligga på topp, men det fanns inga bra alternativ att välja på, det blev att köra vidare. Kände jag skulle kunna somna vilken minut som helst. Fanns en grej som visade sig funka rätt skapligt, att veva ner sidorutan och stoppa ut skallen under körning, då gick det sen bra i säkert 30-40 sek! Det blev rätt många gånger som man fick stoppa ut skallen… Men jag kom hem utan missöden. (Man lär sig nånting, varje dag…)
Till sist vill jag bara säga. Gör ej om detta att köra så trött, det är inte säkert att det slutar lika väl för alla!!
Av Krister Wallmark
2006-01-02
Korta fakta om Hornavan
Maxdjup: 226m. (Sveriges djupaste sjö.)
Yta: 251 kvadratkilometer.
Röding: Har nätfångats exemplar på ca 9 kg.
Öring: Exemplar på närmare 10 kg har spöfångats.
Lax: Har spöfångats lax på 11,9 kg och nätfångats på 14 och 17,5 kg!
(Källa: En broschyr om Arjeplog som jag hittade på turistbyrån)
Korta fakta om Hornavan
Maxdjup: 226m. (Sveriges djupaste sjö.)
Yta: 251 kvadratkilometer.
Röding: Har nätfångats exemplar på ca 9 kg.
Öring: Exemplar på närmare 10 kg har spöfångats.
Lax: Har spöfångats lax på 11,9 kg och nätfångats på 14 och 17,5 kg!
(Källa: En broschyr om Arjeplog som jag hittade på turistbyrån)
Kommentarer
Skicka en kommentar