Landfiske
Senaste åren så har båtfisket tagit överhanden mer och mer i mitt gäddfiske. Men det finns några sjöar/platser där jag känner att landfiske kan vara minst lika effektivt för att komma åt sjöns större gäddor.
När man var yngre så blev det många landfisken efter gädda. Men numer (frånsett några korta men rätt intensiva perioder för en del år sedan) så är det nästan bara båtfiske som gäller. Och det är inte konstigt, man vill ju ha stora gäddor, och i många vatten är landfiske inget alternativ.
Min hittills tyngsta "landgädda" fångade jag den 13 maj 2002 i Råneälven. Jag tänkte försöka fånga någon romstinn madam. När flötet efter 1,5 timme sjönk, och gäddan efter mothugget satte av uppströms, tänkte jag nu... Men när jag håvade gäddan såg jag så mager den var. Den var redan utlekt, fastän isen gått bara ett par veckor innan. Men var givetvis nöjd ändå, vikt 10900 g 116 cm.
Min tyngsta landgädda från insjö härstammar från år 2000. Denna oktoberdag skulle jag göra mitt första metepass från land i denna sjö. Fiskade på en plats jag haft i tankarna, där jag verkligen trodde på landfiske. Men vet inte om jag hade kunnat tro det skulle gå så bra. Efter passet var klart hade jag metat upp gäddor på bland annat 4,7, 5,6 och 9,2 kg. Den sistnämnda blev nytt sjö-landrekord för mig. Sedan dess har det nästan bara varit båtfiske igen, inte så märkligt då det gått bra och gett fina gäddor.
Napp alarmet piper
Men nu var det dags igen, oktober 2003. Hade nyss fått tillbaka båttrailern efter rep. Men kände ändå att jag ville fiska från land. Det var här mitt sjö-landpers var taget, och kände att det inte ska vara helt omöjligt att slå.
Brukar oftast ha färdigtacklat mina spön innan jag kommer till fiskeplatsen. Men denna gång hade jag inte tagit mig tid till att göra det. Förutom flötmetespöt som jag skulle ut med sist, det var redan redo. Hade vart så råsugen under natten så man inte somnat förrän nån gång... Varje inbiten fiskare känner säkert igen sig, att ibland kan man vara sååå sugen så man längtar för mycket för att kunna somna... Jag låg och tänkte igenom exakta tacklingen spö för spö, och exakta startplaceringar för varje spö o.s.v.
Så äntligen framme vid platsen... :) Saken är den att det går rätt grov abborre i sjön, i vart fall minst i 1,5 kilosklass, och visste också att de brukar gå på denna plats denna tid på året... Så jag hade bestämt att göra en kombinerad tackling på spöna. Lite mjukare spön än när man riktar helt på gädda, lite mindre krokar och tunnare linor och lättare sänken mm. Och förståss mindre storlek på mörtarna.
Fixade ut de 2 första alarmen och monkeyclimbers. La upp håven på spöhållare. Riggade så första spöt, ett drennan tench float matchspö. Valde en bottenmete tackling jag gillar. Med sänket på botten, men där man med hjälp av ett flöte alltid har betesfisken simmande över botten. Vadade ut, la ett kort kast (jag vill först fiska av närmast land, tar du en gädda långt ut, så kan en eventuell storgädda närmare dig ana oråd när en annan gädda beter sig super konstigt åt) Satte på apan (hmm, det där lät inte bra...) Monterade klätterapan på linan (lät bättre...:) satte på alarmet... och spände upp linan. Vände snabbt om för att med raska steg gå och tackla spö nummer två. Men vad nu, kommer direkt några pip med rätt långa mellanrum, är det vinden? Tillbaka till spöt, nä, nog tusan är det redan fisk!! Hinner undra om det är en liten en, så långsamt utdrag som det var, sätter in mothugget direkt, vilken härlig båge mitt matchspö nu fick... :) Detta är ingen abborre, inte heller en liten gädda. Nu fick min lilla haspelrulle jobba. Efter en kul kamp kunde jag håva en fin gädda. In till land, avkrokning och i med gäddan i vågsäcken, 7750 g, vilken start!!
På med ny mört, och eftersom tacklade jag upp spö för spö. Tacklingen tog sin tid, för i början så nappade det då och då. Men till sist så hade jag fått ut en vanlig bottenmete tackling intill spöt som gav den fina gäddan. Och ännu ett spö med samma tackling som lurade gäddan på 7750 g en liten bit bort. Alla 3 spöna kopplade till klätterapa och alarm. Så slutligen kunde jag kasta ut flötmetet på höger sida om alla spön. Vinden drog flötet åt höger så det blev perfekt. Vid detta skede så hade jag redan fått upp fler gäddor, men ingen i samma klass som nämnda gädda.
Nu lugnade det ner sig med napp. Man kunde valt att flytta spöna, men jag trodde mest på denna plats, trodde det skulle ge den största chansen till en ännu större gädda att sitta kvar. Men jag kastade då och då om i andra riktningar och längder. Fick så ett typiskt abborrnapp på tench float spöt. Mothugg, kände fisken som dock direkt slapp, f**!!
Nu var skymningen mycket nära. Inga napp. Skulle dagen efter åka och hämta upp en klubbkompis för flötestrolling i ett annat vatten. Det spö jag nu använde till flötmete skulle jag också använda dagen efter. Men behövde knyta om lite. Visste att mörkret kommer snabbt och att jag hade mycket att packa ihop. Gick för att plocka upp spöt. Mörten såg död ut. Men, så fick man tanken man ibland får, nepp, ett till omlägg hinner jag med! Kastade ut igen, ett långt kast. Gick till bottenmetspöna och kollade in dem. Nä, nu ska flötmetet i alla fall upp. När jag närmade mig spöt så sjunker flötet!! Greppade spöt för direkt mothugg. Opps, det pumpar i andra änden!! Härligt tunga knyckar!! När jag såg gäddan i ytan växlade min inställning till om den var stor eller inte speciellt stor. Ibland såg det ut som en riktigt fin gädda ibland inte. Fick in den till grunt vatten nära mig, nu fick jag se huvudet snett från ovan, den hade en "gammel gäddskalle"!! Drog den mot håven och lät den glida i. In till land för avkrokning. Jag förstod varför jag blivit så lurad av storleken det var beroende på vilken del av gäddan man såg. Skallen var riktigt imponerande, en skalle som skulle kunna sitta på en gädda långt över 10 kg. Men den var mager, smalnade av riktigt mycket baköver. Kanske var detta en gädda på retur, som hade vägt mer en gång i tiden?? Nåväl, jag mätte den först, 115 cm, min längsta gädda från sjön. Vågen hade jag på en gren, i med gäddan i vågsäcken och upp med den på vågen. Efter avdrag från vågsäckens vikt, så blev vikten 9350 g. Ett nytt sjö-landfiskerekord för mig. Yes!! Då gjorde det inte så mycket att den var så mager, och inte nådde över 10 kilos strecket. Gädda på 7750 g och 9350 g samma pass från land i en sjö är jag väldigt nöjd med.
Under tiden som jag packade ihop så ljöd alarmet kopplat till spöt med normal bottenmetetackling. Skyndade mig dit, mothugg och fast fisk. En abborre. Det blev min enda abborre, inte av allt för imponerande storlek, men ändå kul att jag också fick en abborre.
Bild på "gammel gäddskallen" 9350 g.
Båt ej ett måste för fina gäddor
Jag gillar statistik, så inte konstigt jag har statistik även i fisket. Över lite allt möjligt, fört fiskedagbok sedan 1986. Jag började tänka att jag drog rätt många landpass 98-01. Rätt många över 5 kg blev det väl, men hur många. Kollade därför upp det. Så kan man få ett grepp om ifall det är möjligt att ha bra fisken under många pass, eller är det bara tillfälligheter ifall man får någon stor från land?
Jag fiskade en massa från land med flöt och bottenmete (med egen byggt alarm) redan från tidigt 80-tal, men fisket gick dåligt. Man var ärligt talat en kass fiskare. Endast en gädda över 6 kg (Bara ett par till över 4 kg) innan 1998. Då kan man säga att jag gjorde landfiske comeback. Under 4 år blev det rätt många landpass, efter det bara ett ytterst fåtal.
Här är resultatet, antal landpass efter gädda från 1998 tills nu (21/9-04) är 58 stycken. De resulterade i minst 74 gäddor över 4 kg (minst därför att jag senaste åren bara fört in gäddor över 5 kg i statistiken) varav 41 över 5 kg, 13 över 7 kg och 3 över 9 kg. Ett fåtal pass är i rinnande vatten (två över 5 kg där) resten i ett par sjöar. Dessa sjöar verkar inte hysa megagäddor. Men man kan i alla fall se att gäddor över 5 och även över 7 kg inte alls är omöjligt att plocka från land. Ca 7-8 pass är med spinnfiske jigg, resten med flöt och eller bottenmete. Jag har inte räknat in pass riktade helt på abborre, har där blivit någon bonusgädda upp till 8,4 kg.
Trots allt om jag jämför fiskena före och efter 98 är det en grym skillnad. Innan 98 hade jag mycket fler landpass, men bara en över 5 kg. Från 1998, 41 stycken över 5 kg. Hur kan det skilja så mycket? Fiskade jag i samma vatten? Svar nej. De flesta passen innan 98 gjorde jag innan jag flyttade. Men nu i efterhand, efter mina och alla andras fisken i dessa vatten. Så törs jag påstå att i den sjö jag la flest pass förut så är toppvikterna högre än i båda sjöarna jag fiskat i från 98. Dessutom antalet över 9 kg är enormt mycket större. Även i en annan sjö jag la många pass för länge sen, verkar det vara relativt gott om gäddor över 9 kg.
Vad är det då som gör denna skillnad i fångsts? Ja, det är långt mer än bara en orsak. Men a och o är att ha kunskap om var i vattnet man kommer åt de stora vid en speciell tid av året (och vattentemp) Vind kan också påverka. Kort sagt, att fiska på rätt plats rätt dag är såklart superviktigt. Tidigare så var jag så att man inte tänkte så mycket, viljan var enorm att få stora gäddor. Men ändå så gick man mest i andras fotspår. Gör man det så ligger man hela tiden flera steg efter. Alltid bäst om man kan tänka själv. Läsa massa om fiske. Skriva fiskedagbok. Loda djup i en sjö. Hur stor roll spelar storlek på krok och styvhet på tafs? Storlek på betesfisk? Hur jag tacklar mörten, hårdhet på mothugg. Var ska jag kasta, hur långt hur kort? Hur nära botten ska betesfisken simma när jag flötmetar? Får jag bättre om jag gör betesfisken flytande när jag bottenmetar? Måste jag färga betefisken? Injicera in doftämnen i betesfisken? Med mera med mera. Finns mycket man kan förändra/variera. Vad som funkar bäst ena gången behöver dock inte vara bäst vid en annan situation.
Förut då fiskade jag bara, och hoppades på det bästa. På så sätt får man vara glad om man på ren tur kan ta en större gädda. Man kan aldrig utnyttja en plats fiske.
Man fiskade där alla andra fiskade, vi var många på dessa platser. Gäddorna fick aldrig vara i fred. Klart som attan att de stora honorna ville hålla sig utanför alla plaskande fula drag och alla plaskande flöten och tackel. I ena sjön så togs det innan fisketrycket blev stort en gädda på 12,8 kg på den plats vi nötte på. Det var där jag så småningom tog en romstinn gädda på 6,2 kg.
Frustrerad
Ska här ta ett exempel på hur olika fiskena kan slå, fast man fiskar på samma plats. För att påvisa hur mycket taktik/teknink/utrustning kan avgöra. Det finns alldeles för många som tror att allt fiske handlar om tur. Vilket i längden kan kännas rätt "suck" att höra för alla som inte håller med. Jag var en vårdag 2001 och fiskade med Robert Pederson och en annan kompis till mig. Han har inte varit och är inte med i någon klubb eller så. Tävlar inte heller, men har ändå en riktigt starkt instinkt att få fisk. Han hade fiskat rätt mycket gädda. Däremot inte på detta sätt med flöt eller bottenmete, förrän han började fiska med mig. Han hade fiskat här med mig flera gånger förut. Och jag hade förklarat hur botten med branter och så såg ut, och hur långt från land de var. Vi körde igång. Jag till vänster, Robban till höger om mig, och min kompis till höger om honom. När det väl är bra efter denna kant brukar det vara gädda överallt. Kan dock vara lite skillnad från gång till gång vars det står flest gäddor. Jag hade ett kanonfiske, drog gädda efter gädda. Robban drog inte så mycket, men han drog i alla fall någon. De körde med vanligt bottenmete på alla sina spön. Jag körde flötmete med ett, bottenmete med flöte på två och vanligt bottenmete med ett. Kompisen fick inget. Han blev grymt frustrerad. Mycket riktigt så hade jag snart honom till vänster om mig. Men han fick inget. Felet var nog främst att han kastade till synes helt utan tanke. Plus att bottenmete visades sig var ett dåligt val.
Jag drog gädda efter gädda. Han blev mer och mer frustrerad. Han flyttade sig närmare och närmare mig. Kasten hamnade närmare och närmare mig. Till slut var han så nära så att han var över mina linor. Så jag fick tala om för honom att han måste veva upp och kasta om för att vi nu riskerar stort trassel.
Hans frustrering var stor. Till sist fick han dock en liten gädda. Jag tänkte som så, att nu går jag till den plats han började på, där han inte fått ett napp. Jag ville nog allt försöka bevisa att det står gädda på platsen... Jag kastade ut mina beten. Och drog 3 snabba gäddor innan det var dags att packa ihop för dagen. Ena över 4 kg.
På den första platsen jag fiskat på hade jag dragit 17 gäddor. De 3 största 5,1 kg flötmete. 6,9 kg flötmete. Och 7,7 kg bottenmete med flöte (levande fisk som simmar ovan botten) Detta var en dag när flötmetet gav flest gäddor. Drog bra både på mört och strömming. Robban är en skicklig och målmedveten fiskare, men vanligt bottenmete var inte så effektivt denna dag. Men genom tanke och strategi, så tog han ändå en del gädda.
Nu när jag kollade igen i fiskedagboken. Så finner jag något som ger lite mer förståelse till kompisens frustration. Gången innan detta fiske, helgen innan. Så var vi 3 dit också. Robban valde att sitta på platsen han satt på helgen efter. Jag och kompisen ville testa mycket längre bort. Vi nötte på där, men dåligt jag fick en gädda, det var det enda. Senare så ropade Robert. Han hade en gädda han ville ha hjälp att väga, ingen jätte men fin. Han hade fått ett flertal gäddor, var bra där! Så, efterhand så flyttade vi oss dit intill också. Robban hade vid detta laget tagit rätt många gäddor. Jag satt på den plats som kompisen valde helgen efter. Jag började hala och dra gäddor i rask takt. När vi summerade fisket så hade Robban fått 10 gäddor, topp 5,9 kg. Jag hade fått 11 eller 12 gäddor. Topp 6,75 kg. Och kompisen, ja, kompisen, han hade blivit utan. Detta gör att man får lite mer förståelse för beteendet helgen efter. Och till råga på allt, så sa jag till honom att du får välja vars du vill fiska. Och han valde såklart platsen jag fick så bra på helgen innan.
Med detta vill jag inte klanka ned på honom. Allt han ville var att få fisk. Däremot är exemplet talande och klockrent för det jag vill få fram, att man kan fiska på rätt plats men ändå inte lyckas. För fiske handlar om så mycket olika saker.
Men jag vill tillägga att han satte ett nytt prydligt personligt rekord här ett par veckor innan ovanstående fisken. Knappa 7,5 kg. Han får tänka tillbaka på det istället. Vi har faktiskt inte tagit så värst många tyngre än denna i vattnet. Då var han med all rätt grymt nöjd.
Man kan fiska på ett jättebra ställe men ändå lyckas värdelöst. Lätt hänt man går hem och säger att platsen var kass. Vill man utvecklas som fiskare måste man först rannsaka sig själv och fråga sig om man kunde gjort något annorlunda? Och får någon annan fisk och inte en själv måste man fråga sig om har gör något annorlunda. Tror man att allt i fiske handlar om tur så blir inte heller fisket lika roligt. För då är det ingen idé att lägga upp en planering för var man ska lägga kasten. Man kommer inte heller att lägga tankar på att förbättra tacklingar och metoder. För allt hänger ju på tur. Annars är det vanligt också att man tänker att allt hänger på grejorna, att om en annan har något som ger fisk och han har andra grejor så hänger det på detta. Då kommer man inte heller att ha någon strategi för själva fisket. Tänker man att allt fiske hänger på tur eller prylar, och att man känner att man inte har något av det... Då fiskar man inte effektivt.
Fisket varierar väldigt mycket här. Ibland kan det vara i det närmaste dött, har hänt vi varit 4 man och fiskat längs hela kanten, men att det nästan varit helt dött. Fisket kan variera från gång till gång. Men ibland är det riktigt bra. En annan bra fiskedag hade jag våren 1999. Tappade räkningen. Men inte mindre än 11 gäddor över 4 kg, varav 5 över 5 kg. Största 8225 g, tagen på levande braxen. 1998 drog jag i sjön gädda på 8400 och 8550 g med segelflöte.
En sak har jag märkt. Att vissa dar har olika former av bottenmete varit minst lika bra eller bättre än flötmete. Medan andra dar flötmetet fullständigt utklassat allt bottenmete. Fastän man har spöna nära varandra.
Att fisket var så pass bra berodde nog mycket på att vi tror ingen annan fiskat på platsen. Men det är inte i denna sjö jag drog storskallegäddan på 9350 g. Landfisket i den sjön upptäckte jag 1999. På den platsen tror vi inte heller att någon annan fiskar.
Det är alltid en fördel att hitta platser ingen fiskat på. Gäddorna är inte störda, och har fått växa ifred.
Av Krister Wallmark
2006-01-03
När man var yngre så blev det många landfisken efter gädda. Men numer (frånsett några korta men rätt intensiva perioder för en del år sedan) så är det nästan bara båtfiske som gäller. Och det är inte konstigt, man vill ju ha stora gäddor, och i många vatten är landfiske inget alternativ.
Min hittills tyngsta "landgädda" fångade jag den 13 maj 2002 i Råneälven. Jag tänkte försöka fånga någon romstinn madam. När flötet efter 1,5 timme sjönk, och gäddan efter mothugget satte av uppströms, tänkte jag nu... Men när jag håvade gäddan såg jag så mager den var. Den var redan utlekt, fastän isen gått bara ett par veckor innan. Men var givetvis nöjd ändå, vikt 10900 g 116 cm.
 |
Napp alarmet piper
Men nu var det dags igen, oktober 2003. Hade nyss fått tillbaka båttrailern efter rep. Men kände ändå att jag ville fiska från land. Det var här mitt sjö-landpers var taget, och kände att det inte ska vara helt omöjligt att slå.
Brukar oftast ha färdigtacklat mina spön innan jag kommer till fiskeplatsen. Men denna gång hade jag inte tagit mig tid till att göra det. Förutom flötmetespöt som jag skulle ut med sist, det var redan redo. Hade vart så råsugen under natten så man inte somnat förrän nån gång... Varje inbiten fiskare känner säkert igen sig, att ibland kan man vara sååå sugen så man längtar för mycket för att kunna somna... Jag låg och tänkte igenom exakta tacklingen spö för spö, och exakta startplaceringar för varje spö o.s.v.
Så äntligen framme vid platsen... :) Saken är den att det går rätt grov abborre i sjön, i vart fall minst i 1,5 kilosklass, och visste också att de brukar gå på denna plats denna tid på året... Så jag hade bestämt att göra en kombinerad tackling på spöna. Lite mjukare spön än när man riktar helt på gädda, lite mindre krokar och tunnare linor och lättare sänken mm. Och förståss mindre storlek på mörtarna.
Fixade ut de 2 första alarmen och monkeyclimbers. La upp håven på spöhållare. Riggade så första spöt, ett drennan tench float matchspö. Valde en bottenmete tackling jag gillar. Med sänket på botten, men där man med hjälp av ett flöte alltid har betesfisken simmande över botten. Vadade ut, la ett kort kast (jag vill först fiska av närmast land, tar du en gädda långt ut, så kan en eventuell storgädda närmare dig ana oråd när en annan gädda beter sig super konstigt åt) Satte på apan (hmm, det där lät inte bra...) Monterade klätterapan på linan (lät bättre...:) satte på alarmet... och spände upp linan. Vände snabbt om för att med raska steg gå och tackla spö nummer två. Men vad nu, kommer direkt några pip med rätt långa mellanrum, är det vinden? Tillbaka till spöt, nä, nog tusan är det redan fisk!! Hinner undra om det är en liten en, så långsamt utdrag som det var, sätter in mothugget direkt, vilken härlig båge mitt matchspö nu fick... :) Detta är ingen abborre, inte heller en liten gädda. Nu fick min lilla haspelrulle jobba. Efter en kul kamp kunde jag håva en fin gädda. In till land, avkrokning och i med gäddan i vågsäcken, 7750 g, vilken start!!
På med ny mört, och eftersom tacklade jag upp spö för spö. Tacklingen tog sin tid, för i början så nappade det då och då. Men till sist så hade jag fått ut en vanlig bottenmete tackling intill spöt som gav den fina gäddan. Och ännu ett spö med samma tackling som lurade gäddan på 7750 g en liten bit bort. Alla 3 spöna kopplade till klätterapa och alarm. Så slutligen kunde jag kasta ut flötmetet på höger sida om alla spön. Vinden drog flötet åt höger så det blev perfekt. Vid detta skede så hade jag redan fått upp fler gäddor, men ingen i samma klass som nämnda gädda.
Nu lugnade det ner sig med napp. Man kunde valt att flytta spöna, men jag trodde mest på denna plats, trodde det skulle ge den största chansen till en ännu större gädda att sitta kvar. Men jag kastade då och då om i andra riktningar och längder. Fick så ett typiskt abborrnapp på tench float spöt. Mothugg, kände fisken som dock direkt slapp, f**!!
Nu var skymningen mycket nära. Inga napp. Skulle dagen efter åka och hämta upp en klubbkompis för flötestrolling i ett annat vatten. Det spö jag nu använde till flötmete skulle jag också använda dagen efter. Men behövde knyta om lite. Visste att mörkret kommer snabbt och att jag hade mycket att packa ihop. Gick för att plocka upp spöt. Mörten såg död ut. Men, så fick man tanken man ibland får, nepp, ett till omlägg hinner jag med! Kastade ut igen, ett långt kast. Gick till bottenmetspöna och kollade in dem. Nä, nu ska flötmetet i alla fall upp. När jag närmade mig spöt så sjunker flötet!! Greppade spöt för direkt mothugg. Opps, det pumpar i andra änden!! Härligt tunga knyckar!! När jag såg gäddan i ytan växlade min inställning till om den var stor eller inte speciellt stor. Ibland såg det ut som en riktigt fin gädda ibland inte. Fick in den till grunt vatten nära mig, nu fick jag se huvudet snett från ovan, den hade en "gammel gäddskalle"!! Drog den mot håven och lät den glida i. In till land för avkrokning. Jag förstod varför jag blivit så lurad av storleken det var beroende på vilken del av gäddan man såg. Skallen var riktigt imponerande, en skalle som skulle kunna sitta på en gädda långt över 10 kg. Men den var mager, smalnade av riktigt mycket baköver. Kanske var detta en gädda på retur, som hade vägt mer en gång i tiden?? Nåväl, jag mätte den först, 115 cm, min längsta gädda från sjön. Vågen hade jag på en gren, i med gäddan i vågsäcken och upp med den på vågen. Efter avdrag från vågsäckens vikt, så blev vikten 9350 g. Ett nytt sjö-landfiskerekord för mig. Yes!! Då gjorde det inte så mycket att den var så mager, och inte nådde över 10 kilos strecket. Gädda på 7750 g och 9350 g samma pass från land i en sjö är jag väldigt nöjd med.
Under tiden som jag packade ihop så ljöd alarmet kopplat till spöt med normal bottenmetetackling. Skyndade mig dit, mothugg och fast fisk. En abborre. Det blev min enda abborre, inte av allt för imponerande storlek, men ändå kul att jag också fick en abborre.
Bild på "gammel gäddskallen" 9350 g.
Båt ej ett måste för fina gäddor
Jag gillar statistik, så inte konstigt jag har statistik även i fisket. Över lite allt möjligt, fört fiskedagbok sedan 1986. Jag började tänka att jag drog rätt många landpass 98-01. Rätt många över 5 kg blev det väl, men hur många. Kollade därför upp det. Så kan man få ett grepp om ifall det är möjligt att ha bra fisken under många pass, eller är det bara tillfälligheter ifall man får någon stor från land?
Jag fiskade en massa från land med flöt och bottenmete (med egen byggt alarm) redan från tidigt 80-tal, men fisket gick dåligt. Man var ärligt talat en kass fiskare. Endast en gädda över 6 kg (Bara ett par till över 4 kg) innan 1998. Då kan man säga att jag gjorde landfiske comeback. Under 4 år blev det rätt många landpass, efter det bara ett ytterst fåtal.
Här är resultatet, antal landpass efter gädda från 1998 tills nu (21/9-04) är 58 stycken. De resulterade i minst 74 gäddor över 4 kg (minst därför att jag senaste åren bara fört in gäddor över 5 kg i statistiken) varav 41 över 5 kg, 13 över 7 kg och 3 över 9 kg. Ett fåtal pass är i rinnande vatten (två över 5 kg där) resten i ett par sjöar. Dessa sjöar verkar inte hysa megagäddor. Men man kan i alla fall se att gäddor över 5 och även över 7 kg inte alls är omöjligt att plocka från land. Ca 7-8 pass är med spinnfiske jigg, resten med flöt och eller bottenmete. Jag har inte räknat in pass riktade helt på abborre, har där blivit någon bonusgädda upp till 8,4 kg.
Trots allt om jag jämför fiskena före och efter 98 är det en grym skillnad. Innan 98 hade jag mycket fler landpass, men bara en över 5 kg. Från 1998, 41 stycken över 5 kg. Hur kan det skilja så mycket? Fiskade jag i samma vatten? Svar nej. De flesta passen innan 98 gjorde jag innan jag flyttade. Men nu i efterhand, efter mina och alla andras fisken i dessa vatten. Så törs jag påstå att i den sjö jag la flest pass förut så är toppvikterna högre än i båda sjöarna jag fiskat i från 98. Dessutom antalet över 9 kg är enormt mycket större. Även i en annan sjö jag la många pass för länge sen, verkar det vara relativt gott om gäddor över 9 kg.
Vad är det då som gör denna skillnad i fångsts? Ja, det är långt mer än bara en orsak. Men a och o är att ha kunskap om var i vattnet man kommer åt de stora vid en speciell tid av året (och vattentemp) Vind kan också påverka. Kort sagt, att fiska på rätt plats rätt dag är såklart superviktigt. Tidigare så var jag så att man inte tänkte så mycket, viljan var enorm att få stora gäddor. Men ändå så gick man mest i andras fotspår. Gör man det så ligger man hela tiden flera steg efter. Alltid bäst om man kan tänka själv. Läsa massa om fiske. Skriva fiskedagbok. Loda djup i en sjö. Hur stor roll spelar storlek på krok och styvhet på tafs? Storlek på betesfisk? Hur jag tacklar mörten, hårdhet på mothugg. Var ska jag kasta, hur långt hur kort? Hur nära botten ska betesfisken simma när jag flötmetar? Får jag bättre om jag gör betesfisken flytande när jag bottenmetar? Måste jag färga betefisken? Injicera in doftämnen i betesfisken? Med mera med mera. Finns mycket man kan förändra/variera. Vad som funkar bäst ena gången behöver dock inte vara bäst vid en annan situation.
Förut då fiskade jag bara, och hoppades på det bästa. På så sätt får man vara glad om man på ren tur kan ta en större gädda. Man kan aldrig utnyttja en plats fiske.
Man fiskade där alla andra fiskade, vi var många på dessa platser. Gäddorna fick aldrig vara i fred. Klart som attan att de stora honorna ville hålla sig utanför alla plaskande fula drag och alla plaskande flöten och tackel. I ena sjön så togs det innan fisketrycket blev stort en gädda på 12,8 kg på den plats vi nötte på. Det var där jag så småningom tog en romstinn gädda på 6,2 kg.
Frustrerad
Ska här ta ett exempel på hur olika fiskena kan slå, fast man fiskar på samma plats. För att påvisa hur mycket taktik/teknink/utrustning kan avgöra. Det finns alldeles för många som tror att allt fiske handlar om tur. Vilket i längden kan kännas rätt "suck" att höra för alla som inte håller med. Jag var en vårdag 2001 och fiskade med Robert Pederson och en annan kompis till mig. Han har inte varit och är inte med i någon klubb eller så. Tävlar inte heller, men har ändå en riktigt starkt instinkt att få fisk. Han hade fiskat rätt mycket gädda. Däremot inte på detta sätt med flöt eller bottenmete, förrän han började fiska med mig. Han hade fiskat här med mig flera gånger förut. Och jag hade förklarat hur botten med branter och så såg ut, och hur långt från land de var. Vi körde igång. Jag till vänster, Robban till höger om mig, och min kompis till höger om honom. När det väl är bra efter denna kant brukar det vara gädda överallt. Kan dock vara lite skillnad från gång till gång vars det står flest gäddor. Jag hade ett kanonfiske, drog gädda efter gädda. Robban drog inte så mycket, men han drog i alla fall någon. De körde med vanligt bottenmete på alla sina spön. Jag körde flötmete med ett, bottenmete med flöte på två och vanligt bottenmete med ett. Kompisen fick inget. Han blev grymt frustrerad. Mycket riktigt så hade jag snart honom till vänster om mig. Men han fick inget. Felet var nog främst att han kastade till synes helt utan tanke. Plus att bottenmete visades sig var ett dåligt val.
Jag drog gädda efter gädda. Han blev mer och mer frustrerad. Han flyttade sig närmare och närmare mig. Kasten hamnade närmare och närmare mig. Till slut var han så nära så att han var över mina linor. Så jag fick tala om för honom att han måste veva upp och kasta om för att vi nu riskerar stort trassel.
Hans frustrering var stor. Till sist fick han dock en liten gädda. Jag tänkte som så, att nu går jag till den plats han började på, där han inte fått ett napp. Jag ville nog allt försöka bevisa att det står gädda på platsen... Jag kastade ut mina beten. Och drog 3 snabba gäddor innan det var dags att packa ihop för dagen. Ena över 4 kg.
På den första platsen jag fiskat på hade jag dragit 17 gäddor. De 3 största 5,1 kg flötmete. 6,9 kg flötmete. Och 7,7 kg bottenmete med flöte (levande fisk som simmar ovan botten) Detta var en dag när flötmetet gav flest gäddor. Drog bra både på mört och strömming. Robban är en skicklig och målmedveten fiskare, men vanligt bottenmete var inte så effektivt denna dag. Men genom tanke och strategi, så tog han ändå en del gädda.
Nu när jag kollade igen i fiskedagboken. Så finner jag något som ger lite mer förståelse till kompisens frustration. Gången innan detta fiske, helgen innan. Så var vi 3 dit också. Robban valde att sitta på platsen han satt på helgen efter. Jag och kompisen ville testa mycket längre bort. Vi nötte på där, men dåligt jag fick en gädda, det var det enda. Senare så ropade Robert. Han hade en gädda han ville ha hjälp att väga, ingen jätte men fin. Han hade fått ett flertal gäddor, var bra där! Så, efterhand så flyttade vi oss dit intill också. Robban hade vid detta laget tagit rätt många gäddor. Jag satt på den plats som kompisen valde helgen efter. Jag började hala och dra gäddor i rask takt. När vi summerade fisket så hade Robban fått 10 gäddor, topp 5,9 kg. Jag hade fått 11 eller 12 gäddor. Topp 6,75 kg. Och kompisen, ja, kompisen, han hade blivit utan. Detta gör att man får lite mer förståelse för beteendet helgen efter. Och till råga på allt, så sa jag till honom att du får välja vars du vill fiska. Och han valde såklart platsen jag fick så bra på helgen innan.
Med detta vill jag inte klanka ned på honom. Allt han ville var att få fisk. Däremot är exemplet talande och klockrent för det jag vill få fram, att man kan fiska på rätt plats men ändå inte lyckas. För fiske handlar om så mycket olika saker.
Men jag vill tillägga att han satte ett nytt prydligt personligt rekord här ett par veckor innan ovanstående fisken. Knappa 7,5 kg. Han får tänka tillbaka på det istället. Vi har faktiskt inte tagit så värst många tyngre än denna i vattnet. Då var han med all rätt grymt nöjd.
Man kan fiska på ett jättebra ställe men ändå lyckas värdelöst. Lätt hänt man går hem och säger att platsen var kass. Vill man utvecklas som fiskare måste man först rannsaka sig själv och fråga sig om man kunde gjort något annorlunda? Och får någon annan fisk och inte en själv måste man fråga sig om har gör något annorlunda. Tror man att allt i fiske handlar om tur så blir inte heller fisket lika roligt. För då är det ingen idé att lägga upp en planering för var man ska lägga kasten. Man kommer inte heller att lägga tankar på att förbättra tacklingar och metoder. För allt hänger ju på tur. Annars är det vanligt också att man tänker att allt hänger på grejorna, att om en annan har något som ger fisk och han har andra grejor så hänger det på detta. Då kommer man inte heller att ha någon strategi för själva fisket. Tänker man att allt fiske hänger på tur eller prylar, och att man känner att man inte har något av det... Då fiskar man inte effektivt.
Fisket varierar väldigt mycket här. Ibland kan det vara i det närmaste dött, har hänt vi varit 4 man och fiskat längs hela kanten, men att det nästan varit helt dött. Fisket kan variera från gång till gång. Men ibland är det riktigt bra. En annan bra fiskedag hade jag våren 1999. Tappade räkningen. Men inte mindre än 11 gäddor över 4 kg, varav 5 över 5 kg. Största 8225 g, tagen på levande braxen. 1998 drog jag i sjön gädda på 8400 och 8550 g med segelflöte.
En sak har jag märkt. Att vissa dar har olika former av bottenmete varit minst lika bra eller bättre än flötmete. Medan andra dar flötmetet fullständigt utklassat allt bottenmete. Fastän man har spöna nära varandra.
Att fisket var så pass bra berodde nog mycket på att vi tror ingen annan fiskat på platsen. Men det är inte i denna sjö jag drog storskallegäddan på 9350 g. Landfisket i den sjön upptäckte jag 1999. På den platsen tror vi inte heller att någon annan fiskar.
Det är alltid en fördel att hitta platser ingen fiskat på. Gäddorna är inte störda, och har fått växa ifred.
Av Krister Wallmark
2006-01-03
Kommentarer
Skicka en kommentar