Gädda i Norr och Västerbotten
Vet att vissa artiklar och skriverier satt en lite felaktig bild av VAR gäddfisket är bra här uppe! Tänkte försöka att få lite rätsida på det.
Jag vet att det i fisketidningar framförts ”spekulationer” om att skärgårdsfisket efter stor gädda bör vara bra bland annat i Luleå. Och det har jag förståelse för att folk tror, bland annat på grund av en artikel som publicerades i fiskejournalen 9-89. Där skrevs om gäddfisket utanför Luleälven. Man får nästan intrycket av att det finns hur mycket stor gädda som helst! Jag fiskade inte där på 80-talet så kan inte uttala mig om hur fisket var då.
Men inspirerad av artikeln så började jag en satsning där. De heta platserna fanns ju utprickade på en karta i artikeln, så man var jädrigt sugen! Inte vart jag ju mindre sugen efter premiären som skedde 14/8-96. Trollade i dryga 4 timmar, detta första pass ville jag i första hand bara se mig för. Efter ett tag så körde jag på en plats som inte fanns utprickad i artikeln. Så såg jag på ekolodet att det kom ett obetydligt grund, såg stor fisk där! Var lite knepigt för låg en ankrad segelbåt just intill grundet. Men redan första vändan jag körde över så small det på en gädda. Var ju bara tvungen att passera där igen, gjorde ett flertal svängar över där och det gav mig ca 5 gäddor. För varje gädda så blev bara jublet högre och högre från de spritdrickande glada typerna i segelbåten… Var inspirerande! De två största vägde fina 7600 och 7000 g! Provade lite andra områden men gav inget mer. Trots allt vilken start!
Var är tioklubbarna?
Men detta premiärfiske skulle bli mitt bästa fiske i området! Efter ytterligare 13 pass samma år, och ett ”gäng” med pass följande år, så var det bara att konstatera att stället var kasst! Lyckades ta en till fin gädda på 7750 g. Denna på ett annat ställe som inte heller det var utsatt i artikeln. Flera gånger fiskade jag bom, men ofta så blev det en eller 2 gäddor under kilot… Som kuriosa kan sägas att i samma veva så ordnade samme man som skrivit fj artikeln en gäddtävling i området. Jag brydde mig inte ens om att fara dit och titta. Fick sen höra av en kompis att vinnaren skrapat ihop en totalvikt på ett par kilo…
Förutom detta ställe så har jag lagt ett antal pass både norr och söder om Luleå. Både på platser jag fått tips om och på platser som jag tyckte såg bra ut på sjökorten. Jag hittade ställen som man kunde dra mycket gädda på, men största på 6,7 kg. Många gäddor låg på mellan 2,5 till 6 kilo. Detta stämmer bra med andra jag talat med, man kan få mycket gädda, och fiskar på 7 kg är inte så ovanliga. Men att komma över 9-10 kg verkar vara mycket, mycket svårt! Var till och med in på BD-fisk och frågade. (Är rätt många här i stan som antingen trollar med stora magnumvobblers eller så spinnfiskar gädda i vikar, för att sen fara till BD-fisk och sälja!!) Nä, sa han, gäddorna från havet brukar inte väga över 10 kg.
Blev god vän med en äldre man från stan, han hade trollingfiskat här LÄNGE i havet. Han körde med stora magnumvobblers, och visste var han skulle fiska. Hade hört att han fått en gädda på 11,2 kg. Men när jag en gång var och fiskade med honom så frågade jag om den gäddan. Nä, sa han, den tog jag inte i havet, det var i Luleälven… Efter allt detta så har jag i det närmaste slutat att fiska i havet! Visst, det verkar tas någon enstaka stor med väldigt långa mellanrum, flera minns säkert en grov pjäs på över 19 kg tagen av Sören Hansson 1996. Den är rapporterad ha tagits i havet norr om Luleå. (Att tillägga om denna är att fast den var tagen mitt i sommaren så var den smockfull med rom!) Visst, är möjligt det finns något bra område jag inte vet av, men av vad jag vet hittills så vill jag säga så här. ”Ska man ha en gädda här över 10 kg, så ska man inte fiska i havet!” Konditionen på de gäddor jag fått har även den varit dålig.
Måste bara tillägga, här finns ett par fjärdar som endast har bäck förbindelse med havet. Men dessa ser jag mera som sjöar.
Sjöar
Har hunnit med att fiska i rätt många sjöar, både i norra Västerbotten och i Norrbotten. Det rör sig om relativt små sjöar. Från det att jag var en 10-12 år fram till 17-18 så lades största satsningen på flötmete med mört i maj månad (så fort det gått upp tillräckligt mycket vid land). Men det ville sig inte riktigt. Trots att man fick många gäddor så kom den största att väga 6,2 kg. Man var lite för enkelspårig och okunnig. Vi körde på samma platser år efter år. Det var nästan någon där varje dag och fiskade, förmodligen så var de stora honorna för skygga och kloka för att vara på dessa platser! Om man ändå hade ägt ett segelflöte på den tiden så man kunnat komma längre ut än alla andra…
Ismete började jag med redan 1987. Som så mycket annat jag började med i fiskeväg, så visste jag ingen annan här uppe som höll på med detta när jag började (inte säkert att det var någon annan heller) Blev att man fick prova sig fram och läsa sig fram. Jag tillverkade egna spön. Kapade av gamla spön och byggde om dem. Med facit i hand så blev de för styva. Premiärförsöket gav mig ändock 3 gäddor inom 30 minuter på samma spö i samma hål (0,5, 0,5 och 2,4 kg) och därmed blodad tand. Ismetade inte på samma sjö som jag la det mesta av mitt övriga gäddfiske, utan i en mycket liten hemmasjö som knappast innehöll stor gädda, men napp hade man varje gång. Största gäddan här kom att väga drygt 4 kg.
Så småningom skaffade jag mig en båt. Sen också ett ekolod och elmotor. Sommarfiskena kunde ge mycket gädda i vassarna, men inga stora. Man hade ju läst att stora gäddor skulle stå djupt på sommaren, och oj vad man ”plöjde” på i djupet! Men det gav oftast inte ens små gäddor. (Detta är en erfarenhet som jag har än idag, att var man än fiskar i sjöar på sommaren så verkar det vara mycket, mycket svårt att komma i kontakt med de stora)
Men oj vilken skillnad det blev under höstfiskena! Först fiskade jag själv, men sedan jag lärde känna Richard Larsson så började han att följa med mig på gäddfiskena. Så då var vi två som fick uppleva hur fisket var. Gäddorna var som tokiga! Tyvärr så gjorde man även under trollingfisket misstag. Jag körde med 2 spön i spöhållare, monofil lina, och i regel största swim whizz modellen eller så betydligt större vobblers med riktigt stora trekrokar. Detta tillsammans med väldigt långsam fart med min elmotor gjorde ju förstås att man tappade en massa gäddor! Jag vet också att jag tappade de största! Men gäddorna högg hejdlöst, i 2 år, sen vart det abnormt mycket sämre! Vi återutsatte ju gäddorna, och hade svårt att förstå att det blev så svårfiskat. Parallellt så började vi att fiska i 2 nya sjöar. Och otroligt men sant så hände exakt samma sak där, två år med kanonfiske sen hur svårt som helst att lura dem! En del kan vara att vi trollade där så intensivt, och att vi haft på många av gäddorna och att de helt enkelt lärt sig att hålla sig ifrån vobblers.
Medelvikten ökas
Rickard fiskar kvar i dessa vatten. Faktum är att efter några års dåligt fiske (få hugg) så har sjöarna repat sig rejält. Vi har diskuterat lite om orsaker. Vi tror att många av de gäddor vi återutsatte kan ha dött. På den tiden så läste man ofta i fiskepressen att det var huggkrok som gällde. Minns heller inga direktiv om att det skulle kunna vara farligt att hålla dem vertikalt. Så vi inte bara tog dem med huggkrok, utan satte även in vågen i hålet och vägde in. Risken är stor att gäddan någon gång under denna procedur sprattlar. Därmed finns säkert risken att ligamenten som sammanbinder nacke med kropp skadas och att gäddan svälter ihjäl.
Jag tog upp en annan teori med Rickard. Jag tycker det verkar som att medelvikten på gäddorna i ena sjön är högre nu än den varit nånsin förut sedan vi började fiska där. Min teori är att de årliga pimpeltävlingarna (ofta varit 2 olika per år, som kuriosa kan sägas att jag själv under en kort tid satsade ruskigt seriöst på tävlingsfiske, och har bland annat vunnit här ett par gånger, därav vet jag väl hur mycket småfisk det varit) höjt medelvikten på betesfisken. Det är ett känt faktum, att rensar man ut småfisk (vilket sammantaget brukar bli följden av pimpeltävlingar) så får de kvarvarande fiskarna mera mat. Och kan därmed öka i vikt. Gäddan slipper att jaga runt bland minifiskar, vilka ger så lite energi så att jakten ibland kanske förbränner lika mycket energi som den ger. Bättre då för den att vänta lite längre tills det dyker upp rejäla portioner.
I denna sjö har vi tagit gäddor på 12850 och 12100 g.
96 så testade jag en sjö i Norrbotten. Premiären gjorde vi den 9 oktober. Hade varit på väg dit ett tidigare år, men blivit ”stoppad” av goda vänner, som påstod att det knappt fanns nå vatten, bara stenar överallt… I alla de sjöar jag fiskat i så hade det varit hur lätt som helst att hitta gäddorna på hösten. När man väl lärt sig på vilket djup de då går så är det bara att leta igen detta djup, dittills hade det inte slagit fel. Detta är sjöar som alla haft ett maxdjup på 6.5-9,0 m. Skulle det funka även i denna sjö?? Sagt och gjort vi började leta efter rätt djup. Vi körde och körde, men banne mig, sjön var 1, 5 meter överallt! Tanken slog mig förstås att mina vänner haft rätt, det fanns inget djupare ställe!
Precis när vi tänkte ge upp så kom vi på att just ja, fanns en plats vi inte varit på. Trott eller ej, där hittade vi det djup jag ville ha. Jag sa till grannen som jag hade med mig. – Nu jäklar ska du få vara med om riktigt gäddfiske, så övertygad var jag om ett bra fiske. Och nog hade jag rätt. 5 timmar senare fick vi lov att bryta därför att det började bli mörkt. Vi hade då fått 21 gäddor. De största vägde 5,5, 6,2 och 7,75 kg.
Föst tänkte jag bland annat baserat på när jag under samma fiskepass fångade en gädda på 9 respektive 10 kg att här måste det finnas stora gäddor. Men när jag började fundera på saken så kom jag fram till att gäddorna måste ha det tufft den största delen av året. Sjön ser likadan ut nästan över allt. Betesfisken kan vara extremt utspridd. Vilket gör att det antagligen är svårt för dem att veta var de ska simma för att hitta stora koncentrationer av lämplig bytesfisk. Ju mer letande, ju mer förbränning.
Plus att det finns stora ytor med lämpliga lekområden för gäddorna, vilket gör att det också finns mycket gädda i sjön. Många gäddor som ska dela på betesfisken, vilket självklart är en nackdel för tillväxten. Jag har tagit 6 gäddor här mellan 9-10 kg. De över 9,3 kg har alla varit magra. Här en bild på en av dem. Se bild.
Men det finns många sjöar. Är målet 10 kilos gäddor så finns de i en otrolig massa sjöar. Varje sjö är kanske fel att säga, men i många! Detta gäller hela Landet. 12 kilos finns i väldigt många vatten också. Men börjar man prata om 14 kanske 15 kg. Då måste det till mera speciella förutsättningar. Men sådana sjöar finns, lite här och där runt om i landet.
Man har hört om grymma gäddor i sjöar i inlandet, det tror jag stämmer. Förmodligen simmar det många 15 plus därinne!
Skulle jag bli ”tvingad” att ta en tioklubbare i Norrbotten och fick välja mellan sjö och hav, så skulle jag inte tveka att välja sjö!
Älvar
Men skulle jag bli ”tvingad” (ler) att ta en 12 kilos, så skulle jag trots allt inte tveka på att välja rinnande vatten. Det verkar som att alla (eller finns det något undantag?) älvar/mynningsområden uppe i Norr hyser fina gäddor. Antagligen är det så i havet här uppe att gäddorna inte hittar tillräckligt med mat. De flesta blir långa och magra. Men mest troligt så finns det mindre områden även ute i havet som samlar mycket betesfisk. Den som hittar en sådan plats kan få grymma fisken.
En nackdel här uppe i Norrbotten är att det är mycket svårt att hinna dra någon romstinn madam efter att isen farit. Isen ligger så länge att tiden blir kort innan lek bestyren sätts igång. Detta på grund av att isarna varit så tjocka och därför ligger länge. När väl isen försvinner kan det vara över 20 grader varmt (vinter vår och höst må vara kall här uppe, men på sommaren är det inte ovanligt att det är varmare i norr än syd) och då börjar de snart bli inställda på lek.
Är än värre i rinnande vatten. Låt säga att isen bryter upp i slutet av april. Sedan tar det länge innan det går att fiska. Först kommer det drivis, skräp och bråte sedan blir det högt och ”besvärligt” vatten. När förhållanden verkar okej, ja, då är man ofta för sent ut... Ett exempel på det är när jag ett år valde ut ett ställe jag trodde på nära en älvmynning. Körde flötmete från land. Detta var redan den 13 maj (fast var en tidig vår) När flötet efter ca 1,5 timme sjönk. Och att fisken efter mothugget tjurigt borrade sig uppströms tänkte jag att Yes! Stor gädda och borde ej ha lekt. Men det hade den, så vägde "bara" 10,9 kg.
En annan nackdel är den långa is säsongen. Isen i normalstora sjöar lägger normalt sett runt 1 november och går upp runt 1 maj. En stor del av denna tid så ligger isen väldigt tjock med väldigt mycket snö på. Det värsta är inte att det blir svårt att färdas utan att fisken blir så extremt inaktiv i det mörker som råder där under.
Men samtidigt så finns det antagligen betydligt fler outforskade vatten här uppe än i södra Sverige. Så med andra ord syd och nord har båda sina för och nackdelar.
Av Krister Wallmark
Jag vet att det i fisketidningar framförts ”spekulationer” om att skärgårdsfisket efter stor gädda bör vara bra bland annat i Luleå. Och det har jag förståelse för att folk tror, bland annat på grund av en artikel som publicerades i fiskejournalen 9-89. Där skrevs om gäddfisket utanför Luleälven. Man får nästan intrycket av att det finns hur mycket stor gädda som helst! Jag fiskade inte där på 80-talet så kan inte uttala mig om hur fisket var då.
Men inspirerad av artikeln så började jag en satsning där. De heta platserna fanns ju utprickade på en karta i artikeln, så man var jädrigt sugen! Inte vart jag ju mindre sugen efter premiären som skedde 14/8-96. Trollade i dryga 4 timmar, detta första pass ville jag i första hand bara se mig för. Efter ett tag så körde jag på en plats som inte fanns utprickad i artikeln. Så såg jag på ekolodet att det kom ett obetydligt grund, såg stor fisk där! Var lite knepigt för låg en ankrad segelbåt just intill grundet. Men redan första vändan jag körde över så small det på en gädda. Var ju bara tvungen att passera där igen, gjorde ett flertal svängar över där och det gav mig ca 5 gäddor. För varje gädda så blev bara jublet högre och högre från de spritdrickande glada typerna i segelbåten… Var inspirerande! De två största vägde fina 7600 och 7000 g! Provade lite andra områden men gav inget mer. Trots allt vilken start!
Var är tioklubbarna?
Men detta premiärfiske skulle bli mitt bästa fiske i området! Efter ytterligare 13 pass samma år, och ett ”gäng” med pass följande år, så var det bara att konstatera att stället var kasst! Lyckades ta en till fin gädda på 7750 g. Denna på ett annat ställe som inte heller det var utsatt i artikeln. Flera gånger fiskade jag bom, men ofta så blev det en eller 2 gäddor under kilot… Som kuriosa kan sägas att i samma veva så ordnade samme man som skrivit fj artikeln en gäddtävling i området. Jag brydde mig inte ens om att fara dit och titta. Fick sen höra av en kompis att vinnaren skrapat ihop en totalvikt på ett par kilo…
Förutom detta ställe så har jag lagt ett antal pass både norr och söder om Luleå. Både på platser jag fått tips om och på platser som jag tyckte såg bra ut på sjökorten. Jag hittade ställen som man kunde dra mycket gädda på, men största på 6,7 kg. Många gäddor låg på mellan 2,5 till 6 kilo. Detta stämmer bra med andra jag talat med, man kan få mycket gädda, och fiskar på 7 kg är inte så ovanliga. Men att komma över 9-10 kg verkar vara mycket, mycket svårt! Var till och med in på BD-fisk och frågade. (Är rätt många här i stan som antingen trollar med stora magnumvobblers eller så spinnfiskar gädda i vikar, för att sen fara till BD-fisk och sälja!!) Nä, sa han, gäddorna från havet brukar inte väga över 10 kg.
Blev god vän med en äldre man från stan, han hade trollingfiskat här LÄNGE i havet. Han körde med stora magnumvobblers, och visste var han skulle fiska. Hade hört att han fått en gädda på 11,2 kg. Men när jag en gång var och fiskade med honom så frågade jag om den gäddan. Nä, sa han, den tog jag inte i havet, det var i Luleälven… Efter allt detta så har jag i det närmaste slutat att fiska i havet! Visst, det verkar tas någon enstaka stor med väldigt långa mellanrum, flera minns säkert en grov pjäs på över 19 kg tagen av Sören Hansson 1996. Den är rapporterad ha tagits i havet norr om Luleå. (Att tillägga om denna är att fast den var tagen mitt i sommaren så var den smockfull med rom!) Visst, är möjligt det finns något bra område jag inte vet av, men av vad jag vet hittills så vill jag säga så här. ”Ska man ha en gädda här över 10 kg, så ska man inte fiska i havet!” Konditionen på de gäddor jag fått har även den varit dålig.
Måste bara tillägga, här finns ett par fjärdar som endast har bäck förbindelse med havet. Men dessa ser jag mera som sjöar.
Sjöar
Har hunnit med att fiska i rätt många sjöar, både i norra Västerbotten och i Norrbotten. Det rör sig om relativt små sjöar. Från det att jag var en 10-12 år fram till 17-18 så lades största satsningen på flötmete med mört i maj månad (så fort det gått upp tillräckligt mycket vid land). Men det ville sig inte riktigt. Trots att man fick många gäddor så kom den största att väga 6,2 kg. Man var lite för enkelspårig och okunnig. Vi körde på samma platser år efter år. Det var nästan någon där varje dag och fiskade, förmodligen så var de stora honorna för skygga och kloka för att vara på dessa platser! Om man ändå hade ägt ett segelflöte på den tiden så man kunnat komma längre ut än alla andra…
Ismete började jag med redan 1987. Som så mycket annat jag började med i fiskeväg, så visste jag ingen annan här uppe som höll på med detta när jag började (inte säkert att det var någon annan heller) Blev att man fick prova sig fram och läsa sig fram. Jag tillverkade egna spön. Kapade av gamla spön och byggde om dem. Med facit i hand så blev de för styva. Premiärförsöket gav mig ändock 3 gäddor inom 30 minuter på samma spö i samma hål (0,5, 0,5 och 2,4 kg) och därmed blodad tand. Ismetade inte på samma sjö som jag la det mesta av mitt övriga gäddfiske, utan i en mycket liten hemmasjö som knappast innehöll stor gädda, men napp hade man varje gång. Största gäddan här kom att väga drygt 4 kg.
Så småningom skaffade jag mig en båt. Sen också ett ekolod och elmotor. Sommarfiskena kunde ge mycket gädda i vassarna, men inga stora. Man hade ju läst att stora gäddor skulle stå djupt på sommaren, och oj vad man ”plöjde” på i djupet! Men det gav oftast inte ens små gäddor. (Detta är en erfarenhet som jag har än idag, att var man än fiskar i sjöar på sommaren så verkar det vara mycket, mycket svårt att komma i kontakt med de stora)
Men oj vilken skillnad det blev under höstfiskena! Först fiskade jag själv, men sedan jag lärde känna Richard Larsson så började han att följa med mig på gäddfiskena. Så då var vi två som fick uppleva hur fisket var. Gäddorna var som tokiga! Tyvärr så gjorde man även under trollingfisket misstag. Jag körde med 2 spön i spöhållare, monofil lina, och i regel största swim whizz modellen eller så betydligt större vobblers med riktigt stora trekrokar. Detta tillsammans med väldigt långsam fart med min elmotor gjorde ju förstås att man tappade en massa gäddor! Jag vet också att jag tappade de största! Men gäddorna högg hejdlöst, i 2 år, sen vart det abnormt mycket sämre! Vi återutsatte ju gäddorna, och hade svårt att förstå att det blev så svårfiskat. Parallellt så började vi att fiska i 2 nya sjöar. Och otroligt men sant så hände exakt samma sak där, två år med kanonfiske sen hur svårt som helst att lura dem! En del kan vara att vi trollade där så intensivt, och att vi haft på många av gäddorna och att de helt enkelt lärt sig att hålla sig ifrån vobblers.
Medelvikten ökas
Rickard fiskar kvar i dessa vatten. Faktum är att efter några års dåligt fiske (få hugg) så har sjöarna repat sig rejält. Vi har diskuterat lite om orsaker. Vi tror att många av de gäddor vi återutsatte kan ha dött. På den tiden så läste man ofta i fiskepressen att det var huggkrok som gällde. Minns heller inga direktiv om att det skulle kunna vara farligt att hålla dem vertikalt. Så vi inte bara tog dem med huggkrok, utan satte även in vågen i hålet och vägde in. Risken är stor att gäddan någon gång under denna procedur sprattlar. Därmed finns säkert risken att ligamenten som sammanbinder nacke med kropp skadas och att gäddan svälter ihjäl.
Jag tog upp en annan teori med Rickard. Jag tycker det verkar som att medelvikten på gäddorna i ena sjön är högre nu än den varit nånsin förut sedan vi började fiska där. Min teori är att de årliga pimpeltävlingarna (ofta varit 2 olika per år, som kuriosa kan sägas att jag själv under en kort tid satsade ruskigt seriöst på tävlingsfiske, och har bland annat vunnit här ett par gånger, därav vet jag väl hur mycket småfisk det varit) höjt medelvikten på betesfisken. Det är ett känt faktum, att rensar man ut småfisk (vilket sammantaget brukar bli följden av pimpeltävlingar) så får de kvarvarande fiskarna mera mat. Och kan därmed öka i vikt. Gäddan slipper att jaga runt bland minifiskar, vilka ger så lite energi så att jakten ibland kanske förbränner lika mycket energi som den ger. Bättre då för den att vänta lite längre tills det dyker upp rejäla portioner.
I denna sjö har vi tagit gäddor på 12850 och 12100 g.
96 så testade jag en sjö i Norrbotten. Premiären gjorde vi den 9 oktober. Hade varit på väg dit ett tidigare år, men blivit ”stoppad” av goda vänner, som påstod att det knappt fanns nå vatten, bara stenar överallt… I alla de sjöar jag fiskat i så hade det varit hur lätt som helst att hitta gäddorna på hösten. När man väl lärt sig på vilket djup de då går så är det bara att leta igen detta djup, dittills hade det inte slagit fel. Detta är sjöar som alla haft ett maxdjup på 6.5-9,0 m. Skulle det funka även i denna sjö?? Sagt och gjort vi började leta efter rätt djup. Vi körde och körde, men banne mig, sjön var 1, 5 meter överallt! Tanken slog mig förstås att mina vänner haft rätt, det fanns inget djupare ställe!
Precis när vi tänkte ge upp så kom vi på att just ja, fanns en plats vi inte varit på. Trott eller ej, där hittade vi det djup jag ville ha. Jag sa till grannen som jag hade med mig. – Nu jäklar ska du få vara med om riktigt gäddfiske, så övertygad var jag om ett bra fiske. Och nog hade jag rätt. 5 timmar senare fick vi lov att bryta därför att det började bli mörkt. Vi hade då fått 21 gäddor. De största vägde 5,5, 6,2 och 7,75 kg.
Föst tänkte jag bland annat baserat på när jag under samma fiskepass fångade en gädda på 9 respektive 10 kg att här måste det finnas stora gäddor. Men när jag började fundera på saken så kom jag fram till att gäddorna måste ha det tufft den största delen av året. Sjön ser likadan ut nästan över allt. Betesfisken kan vara extremt utspridd. Vilket gör att det antagligen är svårt för dem att veta var de ska simma för att hitta stora koncentrationer av lämplig bytesfisk. Ju mer letande, ju mer förbränning.
Plus att det finns stora ytor med lämpliga lekområden för gäddorna, vilket gör att det också finns mycket gädda i sjön. Många gäddor som ska dela på betesfisken, vilket självklart är en nackdel för tillväxten. Jag har tagit 6 gäddor här mellan 9-10 kg. De över 9,3 kg har alla varit magra. Här en bild på en av dem. Se bild.
Men det finns många sjöar. Är målet 10 kilos gäddor så finns de i en otrolig massa sjöar. Varje sjö är kanske fel att säga, men i många! Detta gäller hela Landet. 12 kilos finns i väldigt många vatten också. Men börjar man prata om 14 kanske 15 kg. Då måste det till mera speciella förutsättningar. Men sådana sjöar finns, lite här och där runt om i landet.
Man har hört om grymma gäddor i sjöar i inlandet, det tror jag stämmer. Förmodligen simmar det många 15 plus därinne!
Skulle jag bli ”tvingad” att ta en tioklubbare i Norrbotten och fick välja mellan sjö och hav, så skulle jag inte tveka att välja sjö!
Älvar
Men skulle jag bli ”tvingad” (ler) att ta en 12 kilos, så skulle jag trots allt inte tveka på att välja rinnande vatten. Det verkar som att alla (eller finns det något undantag?) älvar/mynningsområden uppe i Norr hyser fina gäddor. Antagligen är det så i havet här uppe att gäddorna inte hittar tillräckligt med mat. De flesta blir långa och magra. Men mest troligt så finns det mindre områden även ute i havet som samlar mycket betesfisk. Den som hittar en sådan plats kan få grymma fisken.
En nackdel här uppe i Norrbotten är att det är mycket svårt att hinna dra någon romstinn madam efter att isen farit. Isen ligger så länge att tiden blir kort innan lek bestyren sätts igång. Detta på grund av att isarna varit så tjocka och därför ligger länge. När väl isen försvinner kan det vara över 20 grader varmt (vinter vår och höst må vara kall här uppe, men på sommaren är det inte ovanligt att det är varmare i norr än syd) och då börjar de snart bli inställda på lek.
Är än värre i rinnande vatten. Låt säga att isen bryter upp i slutet av april. Sedan tar det länge innan det går att fiska. Först kommer det drivis, skräp och bråte sedan blir det högt och ”besvärligt” vatten. När förhållanden verkar okej, ja, då är man ofta för sent ut... Ett exempel på det är när jag ett år valde ut ett ställe jag trodde på nära en älvmynning. Körde flötmete från land. Detta var redan den 13 maj (fast var en tidig vår) När flötet efter ca 1,5 timme sjönk. Och att fisken efter mothugget tjurigt borrade sig uppströms tänkte jag att Yes! Stor gädda och borde ej ha lekt. Men det hade den, så vägde "bara" 10,9 kg.
En annan nackdel är den långa is säsongen. Isen i normalstora sjöar lägger normalt sett runt 1 november och går upp runt 1 maj. En stor del av denna tid så ligger isen väldigt tjock med väldigt mycket snö på. Det värsta är inte att det blir svårt att färdas utan att fisken blir så extremt inaktiv i det mörker som råder där under.
Men samtidigt så finns det antagligen betydligt fler outforskade vatten här uppe än i södra Sverige. Så med andra ord syd och nord har båda sina för och nackdelar.
Av Krister Wallmark
Kommentarer
Skicka en kommentar