Gråsej, fiskvärdering och tävla
I mitten av augusti så åkte Robert Pederson och klubbkompisen Fredrik Nilsson ut till havs med Fredriks båt. De drog ca 24 sjömil (mer än 4 landmil) rakt ut till havs. De pilkade på långt över 300 meters djup, mäktigt mäktigt. Fisket var också mäktigt, t.ex. landade Robban en gråsej på över 11 kg!! Lär vara den största reggade på över 10 år. Robban rapporterar att den tog under nedsläpp (bottendjupet var över 300 meter) och satte direkt igång med en rejäl rusning. Resan slutade med att Robban kunde regga in 2 nya arter, gråsej och svarthaj och han är nu uppe i 32 arter...
Robert slängde mig en rapport efter fisket, men jag väljer att länka till deras blogg istället så att ni även kan kika på bilder. http://tincabloggen.blogspot.se/2012/08/grasej-i-storformat-40-storfiskarter.html
***
För att bygga vidare på värdering av fiskar. Jag och Mats har varit inne på det i texter redan tidigare att vi inte tycker det måste vara rekordformat på fiskar för att man ska kunna se dem som riktigt fina. Som ett exempel kan vi se en gädda på 9 kilo som en kanonfisk (men förstås olika beroende på var den är fångad, i vissa vatten kan det ju nästan vara en rekordfisk och alltså det bästa man göra i det vattnet) det fastän vi fångat gäddor som är klart större. Det vore tråkigt att flyga iväg och tappa proportioner bara för att man fått större förut.
Jag menar bara för att man värderar ej rekordfiskar högt, så betyder det ju inte att man inte vill ha större. Om Zlatan gjort 4 mål i en match tidigare så går han knappast och deppar om de vinner och han "bara" gör 2 mål, fastän han garanterat gärna velat gjort minst 5 mål. Viljan att vinna matcher och göra så många mål och ass som möjligt finns ju i honom i alla fall, även om han kan känna sig nöjd med seger och "bara" 2 mål. Det ena behöver inte utesluta det andra, så länge man är medveten om läget.
Men det är en avvägning, för att fortsätta på spåret om kända idrottare... Foppa hade (och så klart har) ju en riktig vinnarskalle och han var sällan nöjd över sina insatser och han blev ju även bäst. Men även han kunde visa sig vara lagom nöjd över insatser även då han inte gjorde sina livs matcher. Gäller att hitta en avvägning, för är man aldrig nöjd så är risken att man istället sänker sig.
Men självklart så förskjuts ju gränser om man tar steg. En gång i tiden var 2 meter en dröm för Stefan Holm, men till sist räknade han antalet tävlingar över 2.30. Han kunde finna något positivt av att ta 2.30 fastän han en tid var bäst i världen och vann OS-guld.
När jag började föra in statistik i mitt gäddfiske så ingick gäddor över 3 kg där, sedan så höjdes den gränsen kilo för kilo. Man ändrade helt enkelt syn på vad man ansåg vara vettigt att ha med i statistik. En annan grej var och är att man vill slippa väga onödigt många fiskar. Tar tid för en själv och ingen nackdel heller för fisken att slippa bli vägd.
Ja, nu låter det som jag skriver om elitidrott. Känns skönt att man slutat tävla, först tävlingsfiske sedan specimenfiske. Det var en stor drivkraft. Men det gjorde även att man kunde fiska sånt man egentligen inte kände för. Man kunde för att ta ett av många exempel åka iväg själv till Jokkmokk efter jobbet, fiska tills det var så mörkt att man inte kunde se ens 1 meter framför sig när man skulle gå hem genom skogen. Ficklampan pajade efter bara några meter, sedan fick man helt enkelt chansa vars man satte fötterna, man gick ned i ex antal hål och ramlande ex antal gånger, för att till sist inse att man var vilse. Minns inte på rak arm exakt vikterna på mörtarna jag fick den gången. Men minns att det nappade bra med fina mörtar i skymningen vilket gjorde att man drog ut på tiden lite extra trots man visste att det skulle innebära att det var becksvart när man skulle gå tillbaka. Men vad fasen, men såg ju chansen framförs sig att kunna ta några poäng.
För att inte tala om alla de nätter man fiskade i rad och man försöka lura sig själv med att låtsas sitta och sova en stund i bilen så kan kunde gå ut och fortsätta fiska. Ja, då brann man. Tävling sporrade en, men samtidigt började det kännas lite småfel att man kände sig tvingad att fiska sånt man inte ville, och kände sig tvingad att åka och fiska istället för att göra något annat man kanske egentligen hellre ville göra, "liksom, men vad fasen det är ju tävling".
Man fiskar för sällan numer för att det ens nästan kan vara realistiskt att sätta upp grymma mål i ex antal fiskar över den och den vikten.
Däremot kan man inför vissa enstaka pass ladda upp för att försöka göra ett bra resultat. Det är inte mer än på den nivån jag själv legat nu under många år.
***
Mats har bara för någon dag sedan uppdaterat om just värdering av fiskar. Att det inte alls måste vara fiskar ens i närheten av ens pers för att man ska kunna uppskatta dem rejält. Så är nog lätt hänt att tro att vi pratat ihop oss om att skriva om detta. Men faktum är att vi gjorde det helt oberoende av varandra. Jag skrev denna text ovan för så länge sedan som ca 3 veckor sen.
Ska länka till texten, där han även skriver om ett lyckat vj pass efter gös som han och hans far gjort.
Även jag har fiskat gös med min far plus bror. Detta är det enda jag fiskat sedan gösfisket med Mats och Ari i augusti. Vi körde enbart vertikaljigging. Vi letade på några av mina gamla gps markeringer och det gav till sist resultat i och med mycket gös. De stod väldigt koncentrerade. Men som väntat så fick vi ingen stor, men var ändå trevligt att vi hittade dem och fick dra en hel del gös. Roligaste fisk var dock helt klart en gädda på 5 kg som fattade tycke för brorsans jigg och bjöd på några rusningar.
Här det som Mats skrivit.
/Krister
Robert slängde mig en rapport efter fisket, men jag väljer att länka till deras blogg istället så att ni även kan kika på bilder. http://tincabloggen.blogspot.se/2012/08/grasej-i-storformat-40-storfiskarter.html
***
För att bygga vidare på värdering av fiskar. Jag och Mats har varit inne på det i texter redan tidigare att vi inte tycker det måste vara rekordformat på fiskar för att man ska kunna se dem som riktigt fina. Som ett exempel kan vi se en gädda på 9 kilo som en kanonfisk (men förstås olika beroende på var den är fångad, i vissa vatten kan det ju nästan vara en rekordfisk och alltså det bästa man göra i det vattnet) det fastän vi fångat gäddor som är klart större. Det vore tråkigt att flyga iväg och tappa proportioner bara för att man fått större förut.
Jag menar bara för att man värderar ej rekordfiskar högt, så betyder det ju inte att man inte vill ha större. Om Zlatan gjort 4 mål i en match tidigare så går han knappast och deppar om de vinner och han "bara" gör 2 mål, fastän han garanterat gärna velat gjort minst 5 mål. Viljan att vinna matcher och göra så många mål och ass som möjligt finns ju i honom i alla fall, även om han kan känna sig nöjd med seger och "bara" 2 mål. Det ena behöver inte utesluta det andra, så länge man är medveten om läget.
Men det är en avvägning, för att fortsätta på spåret om kända idrottare... Foppa hade (och så klart har) ju en riktig vinnarskalle och han var sällan nöjd över sina insatser och han blev ju även bäst. Men även han kunde visa sig vara lagom nöjd över insatser även då han inte gjorde sina livs matcher. Gäller att hitta en avvägning, för är man aldrig nöjd så är risken att man istället sänker sig.
Men självklart så förskjuts ju gränser om man tar steg. En gång i tiden var 2 meter en dröm för Stefan Holm, men till sist räknade han antalet tävlingar över 2.30. Han kunde finna något positivt av att ta 2.30 fastän han en tid var bäst i världen och vann OS-guld.
När jag började föra in statistik i mitt gäddfiske så ingick gäddor över 3 kg där, sedan så höjdes den gränsen kilo för kilo. Man ändrade helt enkelt syn på vad man ansåg vara vettigt att ha med i statistik. En annan grej var och är att man vill slippa väga onödigt många fiskar. Tar tid för en själv och ingen nackdel heller för fisken att slippa bli vägd.
Ja, nu låter det som jag skriver om elitidrott. Känns skönt att man slutat tävla, först tävlingsfiske sedan specimenfiske. Det var en stor drivkraft. Men det gjorde även att man kunde fiska sånt man egentligen inte kände för. Man kunde för att ta ett av många exempel åka iväg själv till Jokkmokk efter jobbet, fiska tills det var så mörkt att man inte kunde se ens 1 meter framför sig när man skulle gå hem genom skogen. Ficklampan pajade efter bara några meter, sedan fick man helt enkelt chansa vars man satte fötterna, man gick ned i ex antal hål och ramlande ex antal gånger, för att till sist inse att man var vilse. Minns inte på rak arm exakt vikterna på mörtarna jag fick den gången. Men minns att det nappade bra med fina mörtar i skymningen vilket gjorde att man drog ut på tiden lite extra trots man visste att det skulle innebära att det var becksvart när man skulle gå tillbaka. Men vad fasen, men såg ju chansen framförs sig att kunna ta några poäng.
För att inte tala om alla de nätter man fiskade i rad och man försöka lura sig själv med att låtsas sitta och sova en stund i bilen så kan kunde gå ut och fortsätta fiska. Ja, då brann man. Tävling sporrade en, men samtidigt började det kännas lite småfel att man kände sig tvingad att fiska sånt man inte ville, och kände sig tvingad att åka och fiska istället för att göra något annat man kanske egentligen hellre ville göra, "liksom, men vad fasen det är ju tävling".
Man fiskar för sällan numer för att det ens nästan kan vara realistiskt att sätta upp grymma mål i ex antal fiskar över den och den vikten.
Däremot kan man inför vissa enstaka pass ladda upp för att försöka göra ett bra resultat. Det är inte mer än på den nivån jag själv legat nu under många år.
***
Mats har bara för någon dag sedan uppdaterat om just värdering av fiskar. Att det inte alls måste vara fiskar ens i närheten av ens pers för att man ska kunna uppskatta dem rejält. Så är nog lätt hänt att tro att vi pratat ihop oss om att skriva om detta. Men faktum är att vi gjorde det helt oberoende av varandra. Jag skrev denna text ovan för så länge sedan som ca 3 veckor sen.
Ska länka till texten, där han även skriver om ett lyckat vj pass efter gös som han och hans far gjort.
Även jag har fiskat gös med min far plus bror. Detta är det enda jag fiskat sedan gösfisket med Mats och Ari i augusti. Vi körde enbart vertikaljigging. Vi letade på några av mina gamla gps markeringer och det gav till sist resultat i och med mycket gös. De stod väldigt koncentrerade. Men som väntat så fick vi ingen stor, men var ändå trevligt att vi hittade dem och fick dra en hel del gös. Roligaste fisk var dock helt klart en gädda på 5 kg som fattade tycke för brorsans jigg och bjöd på några rusningar.
Här det som Mats skrivit.
/Krister
Kommentarer
Skicka en kommentar