Norrbottnisk stormört

Uppgifter har nått mig om att en viss Norrbottnisk specimenmetare i helgen i ett nytt vatten här uppe ska ha lurat en mört på hela 48 cm och 1250 gram!

Vill inte precisera mer än så då jag vet hur eftertraktade nya mörtvatten är (jag tycker att de ska få fiska så ostört som möjligt, men tids nog kommer nog namn och vattnet fram) Lika eftertraktade som de är, lika känsliga verkar de vara. När ett nytt ploppar upp så vallfärdar (nåja) metare dit och vattnen har då visat sig bli sönderfiskade efter bara en eller ett par säsonger. Det var var ju inte bara fiskare från Norrbotten, utan när det började dras stora mörtar här uppe så kom folk från hela Sverige, ända ifrån Skåne. De hade inte hittat så bra mörtvatten i övriga Sverige på den tiden, nu är det annat, då det dras stor mört lite här och där i landet. Så fisketrycket borde inte bli lika stort nu, och andra sidan så är det fler specimenfiskare i norr nu ändå, så svårt att sia om.

Men nu till ovanstående praktmört igen. Jag blev glad av beskedet om den. Man kan undra hur stor mört det simmar där. Början av juli, alltså precis efter leken. Under tiden jag specimenmetade mört fick jag intrycket att stora mörtar la på runt ett hekto från början av juli till början av augusti. Och det lär ju byggas på ytterligare sen. För att inte tala om vad den väger precis innan leken.

Kollade precis igenom när på säsongen jag fångade mina kilosmörtar och vikt/längd. De är fångade i 3 olika vatten. Skulle ha noll emot att skriva ut vattnens namn då jag inte fiskar mört nu, men av respekt till andra (som kanske testar comeback i vattnen) gör jag inte det.

Vatten 1. Här fick man lätt mörtar över 8 hekto, jag och Robban Pederson hade t.ex. ett pass (vi började på kvällen och fiskade fram till morgonen) där vi tillsammans drog 5 över 9 hekto plus ytterliggare ett stort antal över 8 hekto. Men alltså även 9 hekto gick pressa sig över, men däremot togs det bara ett fåtal över kilot totalt i vattnet. De hade inte riktigt konditionen för det, även de riktiga topplängderna verkade fattas. Men under nämnda pass hade jag flytet att få en som vi kunde väga till 1030 gram, vid en längd av 44 cm. Detta var i början av juli (2001) så med andra ord borde det varit möjligt att i alla fall få mört runt 1200 gram senare på säsongen. Vi fiskade denna gång flera hundra meter ifrån varandra (säckade fiskarna så vi kunde väga och fota dem tillsammans) men vi båda drog många över 8 hekto, fanns med andra ord ett stort antal fina mörtar i denna sjö. Kollade precis upp vikterna på dem 5 största från fiskepasset. Robbans största 915. 920 och 925 gram och mina 915 och alltså 1030 gram. Detta vatten levererade nog säkert i 3-4 år, och att det höll så för mörtsjöar i Norrbotten länge berodde säkert på det stora antalet fina mörtar.

Vatten 2. Här fiskade jag bara en eller två gånger, det här vattnet verkade "dö" redan första säsongen. Oavsett om jag nu fiskade en eller två gånger så första passet så fiskade jag och Conny Svingdahl tillsammans, här var småmörten rejält igång, men var ingen stor mört i farten alls. Tills jag fick en bestämt utdrag på svingtipen, kunde landa denna mört.

Lite grövre än 1030 gram mörten, men också fångad senare, i början av augusti (också det 2001) Vi kunde väga den till 1165 gram vid en längd av 45,5 cm.

Vatten 3. Även denna gång fiskade jag med Conny Svingdahl och jag hade ett riktigt lyckat pass. Det här var en bit in i augusti, så mörtarna hade fått äta upp sig ett tag. Först kunde jag landa en mört på 1030 gram. Conny tog förstås också mört, men det var jag som hade flytet att ta de största dessa pass. Men dagen efter behövde han åka hem lite tidigare. Jag skulle förvisso upp och jobba dagen efter det och det började dra mot kväll, jag hade tänkte ge upp, men jag lyckades få in större mört på mäskplatsen och då var det bara att stanna kvar... Jag belönades för det med mitt personliga rekord. Det här var 3 år tidigare, alltså 1998. Det här vattnet höll ett par säsonger.

Kristers mört på 1200 g från 1998

Så känsliga är mörtvattnen. Det påverkar säkerligen att det mest fiskas under högsommaren, varmare i vattnet så blir fisken känsligare för mycket, som mjölksyra, infektioner och klarar kortare tid ovan vattnet. Det man kan göra är att försöka vara så snabb som möjligt med fotning och vägning. Och behöver man säcka fisken (bäst om man ej behöver) så ska man försöka att säcka den så kort tid som möjligt. Och då helst där det strömmar eller i alla fall så djupt som möjligt. Sedan är det förståss att föredra att inte fiska så ofta i vattnet, så fisken får vara i fred emellanåt (mäskning är grymt effektivt) Men där kommer ju dilemmat om vattnet blir känt, då har man inte mycket för att låta det vila för då kommer andra att nöta på hårt där istället och dra de stora fiskar man kanske hade dragit själv annars. Inte lätt det där, men sunda förnuftet får helt enkelt råda, att göra det bästa av situationen.

/Krister

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Trolling med mjukbeten

Västerbottensrekord på gös?

Norrlandsborrar