Fiskar som pallar fisketryck?
Finns det då ingen art här uppe i Norrbotten som visat sig fixa detta bra? Jo, faktiskt.
Men då är det inte fisketrycket i sig. Jag tänker på ruda. Denna bevisligen exotiska fisk. Första gången jag fiskade efter denna fisk var i slutet av 80-talet i en sjö i Västerbotten. Det bidde ingen ruda. Tror det blev något enstaka pass till, intresset fanns för arten men många andra arter drog också. Så det kom att dröja till 1996 innan jag mer seriöst började fiska efter arten. Jag hade läst rätt mycket om arten förut men nu pluggade jag in rejält. Jag gillar skarpt att hitta egna lösningar och idéer, men till denna exotiska art behövde jag först en rejäl grund.
Sedan började jag dock experimentera själv med ditt som datt.
Rudan kan gå väldigt nära land, gäller även de stora exemplaren. Något riktigt intressant var i en sjö med rätt klart vatten, att lägga någon mäskboll riktigt nära land, runt 1 meter ut. Sedan stod jag en bit ifrån och spanade. Jag visste att det fanns fin mört i sjön. Halvkilosmörtar var vanliga. Men snabbt hittade rudor mäsket och började väldigt försiktigt och lamt sakta, sakta masa sig fram runt mäsket. Allt gick i slowmotion, Jag hade blandat i majs i mäsket och efter ett tag vågade sig någon fram, tog in ett masjkorn, för att direkt spotta ut det. Ta in igen, spotta, ut, in igen, spotta ut, in igen spotta ut etc. Snacka om försiktiga fiskar, de är verkligen noga att det de äter verkligen är något att ha. Det var nu flera rudor inne, alla samma beteende, men bara någon av dem vågade sig ens fram för att göra beskrivna test. Sedan så ser jag några mörtar i 4 hektos klass komma in och då bara "pang, pang" så attackerar de mäsket och majsen på en gång. Rudorna liksom bara stod där och funderade vad som hände där. Snacka om att mörten har lätt att konkurrera ut rudorna.
Men under en sådan där koll så fiskade jag också upp en ruda. Var flera rudor inne, kunde då välja vilken av dem jag skulle doppa ned kroken betad med majs på. När den sög in majskornet så gjorde jag mothugg (kändes lite för enkelt, kändes nästan som fusk och kanske därför jag bara testade det där fisket en gång, på en fisk) den vägde en bra bit över kilot. Och då jag hade kunnat jämföra de andra rudornas storlek och det fanns en som var större så gissar jag den vägde ca 1,5 kg.
Men nu börjar vi komma till sakfrågan. Man förstår att rudor växer sakta, de är minsann inga jaktmaskiner. Men det har däremot visat sig att i vatten det mäskas regelbundet så lär sig rudorna att mäsket faktiskt är mat. De behöver efter hand inte fundera speciellt mycket innan de kan börja trycka i sig mäsket. I dessa vatten så växer rudorna sakta men säkert. Finns många vatten där viktökningen på sjöns rudor kunnat följas och som startat en tid efter att det börjat fiskas (mäskas i vattnet). Finns också exempel på vatten där de avlivat de mörtar de fått upp och att rudorna vuxit mer även på grund av det.
Finns även ett exempel från Norrbotten. Vattnet där jag tog mina största rudor, där började man göra samma sak. T.ex. ha metetävlingar där eventuella rudor skulle släppas tillbaka men alla mörtar dödas. Och det gav resultat i form av viktökning.
Finns ytterligare arter i södra Sverige som reagerar på samma sätt vid vatten där det mäskas mycket, att vikterna på fiskarna ökar sakta men säkert. Men av de arter som finns här uppe (i mer än något enstaka vattendrag) så har vi alltså rudan, en fisk som kort sagt växer av fisktryck. Men då inte fisket i sig, utan av mäskningen. Givetvis skulle de växa ännu mer om inte vissa av dem togs upp. För man kan räkna med att efter de fångats och satts ut så tar det ett tag innan de äter igen, men ja, ni förstår vad jag menar. Braxen (och kanske id) borde vara en annan art, men i Norrbotten så vet inte jag om det finns något vatten där det mäskas så pass regelbundet. Men i södra Sverige finns det dammar med hårt fisketryck där de växer år efter år trots redan höga vikter.
/Krister
Men då är det inte fisketrycket i sig. Jag tänker på ruda. Denna bevisligen exotiska fisk. Första gången jag fiskade efter denna fisk var i slutet av 80-talet i en sjö i Västerbotten. Det bidde ingen ruda. Tror det blev något enstaka pass till, intresset fanns för arten men många andra arter drog också. Så det kom att dröja till 1996 innan jag mer seriöst började fiska efter arten. Jag hade läst rätt mycket om arten förut men nu pluggade jag in rejält. Jag gillar skarpt att hitta egna lösningar och idéer, men till denna exotiska art behövde jag först en rejäl grund.
 |
Krister med Norrbottensruda på 1625 gram
under en rudasatsning 1996
|
Sedan började jag dock experimentera själv med ditt som datt.
Rudan kan gå väldigt nära land, gäller även de stora exemplaren. Något riktigt intressant var i en sjö med rätt klart vatten, att lägga någon mäskboll riktigt nära land, runt 1 meter ut. Sedan stod jag en bit ifrån och spanade. Jag visste att det fanns fin mört i sjön. Halvkilosmörtar var vanliga. Men snabbt hittade rudor mäsket och började väldigt försiktigt och lamt sakta, sakta masa sig fram runt mäsket. Allt gick i slowmotion, Jag hade blandat i majs i mäsket och efter ett tag vågade sig någon fram, tog in ett masjkorn, för att direkt spotta ut det. Ta in igen, spotta, ut, in igen, spotta ut, in igen spotta ut etc. Snacka om försiktiga fiskar, de är verkligen noga att det de äter verkligen är något att ha. Det var nu flera rudor inne, alla samma beteende, men bara någon av dem vågade sig ens fram för att göra beskrivna test. Sedan så ser jag några mörtar i 4 hektos klass komma in och då bara "pang, pang" så attackerar de mäsket och majsen på en gång. Rudorna liksom bara stod där och funderade vad som hände där. Snacka om att mörten har lätt att konkurrera ut rudorna.
Men under en sådan där koll så fiskade jag också upp en ruda. Var flera rudor inne, kunde då välja vilken av dem jag skulle doppa ned kroken betad med majs på. När den sög in majskornet så gjorde jag mothugg (kändes lite för enkelt, kändes nästan som fusk och kanske därför jag bara testade det där fisket en gång, på en fisk) den vägde en bra bit över kilot. Och då jag hade kunnat jämföra de andra rudornas storlek och det fanns en som var större så gissar jag den vägde ca 1,5 kg.
Men nu börjar vi komma till sakfrågan. Man förstår att rudor växer sakta, de är minsann inga jaktmaskiner. Men det har däremot visat sig att i vatten det mäskas regelbundet så lär sig rudorna att mäsket faktiskt är mat. De behöver efter hand inte fundera speciellt mycket innan de kan börja trycka i sig mäsket. I dessa vatten så växer rudorna sakta men säkert. Finns många vatten där viktökningen på sjöns rudor kunnat följas och som startat en tid efter att det börjat fiskas (mäskas i vattnet). Finns också exempel på vatten där de avlivat de mörtar de fått upp och att rudorna vuxit mer även på grund av det.
Finns även ett exempel från Norrbotten. Vattnet där jag tog mina största rudor, där började man göra samma sak. T.ex. ha metetävlingar där eventuella rudor skulle släppas tillbaka men alla mörtar dödas. Och det gav resultat i form av viktökning.
Finns ytterligare arter i södra Sverige som reagerar på samma sätt vid vatten där det mäskas mycket, att vikterna på fiskarna ökar sakta men säkert. Men av de arter som finns här uppe (i mer än något enstaka vattendrag) så har vi alltså rudan, en fisk som kort sagt växer av fisktryck. Men då inte fisket i sig, utan av mäskningen. Givetvis skulle de växa ännu mer om inte vissa av dem togs upp. För man kan räkna med att efter de fångats och satts ut så tar det ett tag innan de äter igen, men ja, ni förstår vad jag menar. Braxen (och kanske id) borde vara en annan art, men i Norrbotten så vet inte jag om det finns något vatten där det mäskas så pass regelbundet. Men i södra Sverige finns det dammar med hårt fisketryck där de växer år efter år trots redan höga vikter.
 |
Robban Pederson med braxen från en damm i södra Sverige med hårt fisketryck.
Den fisken ser minsann ut att må gott. Vikt 5740 gram.
|
/Krister
Kommentarer
Skicka en kommentar